- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
624

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

624

häfder af sagohundar. Aktäon, som
var nog oförsiktig att öfverraska Diana
i badet, synes hafva ägt en ovanligt
välförsedd kennel. Dels af
utrymmesskäl, dels af typografiska orsaker
vårdar jag mig icke om att räkna upp dem
alla. En enda bör jag dock hugfästa:
Molossos från landskapet med samma
namn i Epirus. Namnet återfinnes i
det franska molosse, vallhund,
gemenligen af doggrace.

En af den grekiska mytologiens
jättar, Geryon, hade två hundar vid namn
Gargittios och Orthos. Den senare var
köttslig broder till Kerberos, men hade
ett hufvud mindre. Herkules
förskaffade sig ytterligare en merit genom att
aflifva båda dessa odjur. — Odyssevs’
hund hette Argos. Då hjälten efter ett
otal äfventyr vände tillbaka från Troja
till sitt lilla konungarike Ithaka, var
hunden den första som kände igen sin
husbonde, och han dog af glädje vid det
plötsliga återseendet.

Killespel och folklore ha knappast
några väsentliga beröringspunkter. Men
hvarje idkare af detta tidsfördrif (det
förstnämnda) meddelas härmed den
underrättelsen att fjärde kortet
uppifrån, änskönt det föreställer en
beriden ryttare, kristnats efter kung
Arthurs favorithund, som hette Cavall.

Kanske det nu vore skäl att ägna ett
par minuter åt historiska hundar. Som
lämplig mellanrätt serverar jag dock
en berättelse som ofta hänföres till
legendens område.

Aubry de Montdidier, en ädling
vid den franske konungen Karl V:s
hof, dödades af en man vid namn
Richard de Macaire. Dådet föröfvades
i Bondy-skogen, som långt in i nyare
tid varit illa beryktad och där, bland
många andra, den merovingiske
konungen Childeric II ljutit döden för
mördarehand. Efter den förstnämnda
illgärningen röjde Aubrys hund, Dragon,
ett ytterst märkvärdigt hat gentemot
den omtalade Richard de Macaire,
morrade och var färdig att flyga honom
i strupen, när helst han visade sig.

Misstanken väcktes och stegrades
efter hand, och slutligen fälldes af
kon
BOB

- —
u

ungen det utslaget att Richard de
Macaire skulle utkämpa en tvekamp med
hunden. Denna strid försiggick år
1371 på ön Notre-Dame. Macaire
infann sig väpnad med en ofantlig påk;
det oaktadt vardt han besegrad,
erkände sitt brott och försonade det på
stupstocken. |

En tafla, som hugfäster minnet af
denna strid, fanns länge på slottet
Montargis, men försvann mot slutet af
sjuttonhundratalet. Kanske den
konfiskerades af någon bland skräckväldets
blodhundar.

I grammatiken heter det ju att
undantagen bekräfta regeln. Det finnes
bevisliga fall, då den till ordspråk
vordna troheten hos canis familiaris
lidit betänkliga afbräck. Richard II af
England hade en vindthund vid namn
Mathe. Denne svek sin svage och
olycklige herre och hyllade sig till
Bolingbroke. Vindthundar äro bekanta
för sina klena förståndsgåfvor; men
hade Mathe visat sig pålitligare så
kunde man i hans fall ha tillämpat
skaldens ord om Sven Dufva:

Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat, det var
. godt. .

I Frankrike var fordom gängse ett
talesätt som lydde i ungefärlig
öfversättning efter två svårtolkade
versrader : ”Det är Jean de Nivelle’s hund,
som alltid springer, då man ropar på
honom” —

C’est le chien de Jean de Nivelle

Qui g’enfuit toujours quand on l’appelle.

Jean de Nivelle var äldsta sonen af
Jean II de Montmorency. Han gick
öfver till hertigens af Bourgogne parti
mot Ludvig XI :s befallning och mot
sin faders önskan. Denne gjorde
honom till straff arflös. — Äfven för en
del svenskar som ej så noga följt eller
kanske också glömt franska historien
torde namnet Jean de Nivelle ej vara
alldeles obekant. Det användes
nämligen som signatur af den år 1903 vid
Schebo bruk drunknade, lika
begåfvade som <[ettrige författaren Per
Staaff. |


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free