Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
reflexer däraf — han låg också i
sängen, stackare.
Men dit kommer han på grund af
egen förskyllan, säga vi som känna
honom närmre. ’Hans fysik är stark,
bara han ej behandlade den så
ohyggligt brutalt. Hans själ är en stark och
grym herre som piskar slafven —
kroppen. Och ingen har han, som tar
reda på sig. Hvarken Ruben eller Paul
har något att säga, och Ruben
isynnerhet tar det hårdt, ty han har
hoppats allt af Gabriel, ansett honom för
en vän och en bror och allt möjligt,
trots Gabriel byggt upp sina murar
äfven där för att skydda sig för
vänlighet och intimitet! Han vill ju inte
komma nära någon — och ändå är
jag viss om att han vill det, så att
. han kunde gå i döden för det!
Äfven de mest kaxiga kunna nog
frysa så förtvifladt som vi andra och
längta efter värme med allt som finns
af kropp och själ, längta så att det
enda naturliga vore att skrika och
gråta och tigga. Till att göra det är
jag sällan för stolt — jag är bara för
mycket upptagen ibland och har
händerna så fulla af småsaker, att jag inte
kan grnripa fatt i det stora.
Och det komiska och forfarhga är,
att jag liksom inte törs släppa dessa
småsaker ; om nu orsaken är den, att
jag är hänsynsfull och tror att de
skola skadas i fallet, eller om jag
verkligen är så fästad vid dem.
Kära Monika, du får gärna fråga
om herr Pontin och gärna säga att
du inte kan med honom. Du känner
’ju honom också så litet, du ser bara
en vacker yta och sådant stämmer ju
aldrig dig sympatisk. Men det finns
ju annat än yta, och hvad han innerst
tänker och känner är ingen hemlighet
633
för mig, så många timmars samspråk
i ensamhet som vi haft.
För resten låt oss inte tala om
detta. Hur skulle jag kunna ha något
värde för honom — han som kunde
få hvilken som helst nästan af de allra
förnämsta. Fast Gud skall veta, att
jag inte kan se något vidare hos de
flesta af dem. Men detta kan också
kallas afundsjuka! Stackars Magdal!l
Och Stackars du, som blir tvungen
att läsa denna pappershög, där du
färdas fram i världen, spanande efter
systrar och bröder som kämpa och
lida och naturligtvis alltid finnande
dem. Att du blef utestängd från
fängelset vid suffragetternas massuppror
smärtade mig nästan lika mycket som
dig. Jag kan så väl se hur
lyckoglorian skulle ha strålat kring ditt
vackra hufvud, där du suttit inne i
cellen — du som är skapad af
martyrvirket och vet att endast den kan vinna
sitt lif som ger det. Men att din
broder Abraham och ännu mera hans fru
med förfäran se att dina utgifter —
ett ensamt litet bräckligt barns — äro
lika stora som deras, det är lätt för en
vanlig dödlig att förstå. Och din
försäkran att de ej alls komma din egen
person till godo, bidrar ej till deras
uppbyggelse. Ty då kunde det ju ändå
vara någon mening med det!
Nu ett plötsligt farväl. Eljes...
Din Magda Geldern.
VIL.
Monika Troil till Magda Geldern.
Käraste vän!
För ditt obetalbart välkomna bref
har jag ej kunnat tacka förrän nu —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
