Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
Tillvaron synes mig orubbligt fast och
gediget formad — intet lätt rökmoln,
som stundligen förändrar skapnad,
utan ett stort berg som stått sedan
världens skapelse och som icke ens den
slutliga syndafloden skall rå på.
Hvad jag skref ned här ofvan är
sant. Men det är också sant att jag
kan längta, oresonligt, smärtsamt,
idiotiskt. En lycka är att denna
längtan är kontrollerbar, och att jag därför
hindras från att gå händelserna i
förväg. .
Jag har falttats af den
vidskepliga tron, att dessa skola skapa sig
själfva, och att det är på den vägen
lyckan kommer. Eller går. Jag
glöm» mer nog inte att den äfven gör det
sistnämnda. Men jag tänker ovanligt
litet därpå, hvilket är sundt och
nyttigt.
Fröken Troil är trettio är nu. Jag
har knappt mer än två års försprång.
Hvarför hon är ogift kan jag ej
förklara på annat vis än det gamla: hon
har ej mött den rätte. Och Gud skall
veta, att det inte varit en lätt sak!
Men det är dock det sällsynt moderna
att vänta tills just den personen
uppenbarar sig, och äfven fina
kvinnor bruka välja mycket längre ned på
skalan. Att fröken Troil ej följt denna
plägsed förstår man lätt -— för henne
finns inga trappsteg nedäåt och intet
smått köpslående.
Men tro nu för himlens skull inte,
att jag inbillar mig vara denne
underbare man, som hon genom är väntat
på! Jag är hvarken löjlig eller
egenkär. Men jag tror ändaå. Förstår
du mig? Jag tror, att intet verk
fullbordas endast på ett sätt. Jag tror att
— ja, jag tror altl det inte vore så
förskräckligt omöjligt. Jag vill ej, att hon
HILMA SÖDERBERG
skall stiga ned från sin plats —
liksom hon väl inte kan det — men jag
tror vi skola vara i stånd att mötas
ändå. För ett blidt öde är intet
ogörligt.
Vill du veta, hur jag ändå klarast
ser henne i framtiden? Som din
dotter. Och det är den synen som
bådar så godt. Ty om jag skaådar
henne nästan konturskarpt i den ske
pelsen, så menas det ju att hon mäste
förefinnas äfven i den andra. Du
skulle glömma dina söner om du hade
henne till dotter! Ni två skulle aldrig
få nog af hvarann. Och du skulle då
till sist upplefva, att du hade rätt att
prisas som den lyckligaste och
afundsvärdaste af mödrar. Hvad större
kan tillföras dig genom din 1i förväg
stolte son
Paul!
XI.
Paul Corvin till sin mor.
Käraste mamma!
Ditt telegram kom och gjorde mig
så uppblåst stolt att jag nästan
fruktade en olycka. Nu har jag lugnat nvug
litet och ser mig själf mera lik mina
medmänniskor igen. Fast jag ertappar
mig nog en gång i timmen med al!
stå och brösta mig någonstans, och
försöker då rädda mig ur situationen
med förklaringen att det skedde
ofrivilligt.
Jag har ju inte gjort annat än
skrifvit vers sedan jag föddes och borde
därför inte ta tillkomsten af ett nvt!
poem så djupt. Jag kan dock glädja
dig med att du inte står ensam som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
