Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
hon ofta fick ta fosterdottern — äfven
midt i natten — och barrikadera in
sig.1 väfkammaren, när
bärsärkalynnet skummade för högt. — Så gick
det med den som en gång vann hennes
"unga hjärta och blanka riksdalrar som
tjusig bodbetjänt 1i staden!
Från den saligt — eller låt oss
hålla på rättvisan — osaligt
afsomnade Ramsell till kyrkoherden är
förvisso steget långt. Jag vardt betagen
1 samma ögonblick jag såg honom.
Han är fyllda sjuttio, rynkig och
gul, men du skulle se hans ögon. En
glans af idel skärpa och klarhet. Han
satt framför en björkvedsbrasa med
ena benet upplagdt på en stol, och han
hälsade mig med latin och leenden.
Det var ju nästan som jag väntat
och jag kände mig komfortabel och
hemma med detsamma. Besvarade
också hans hälsning på samma
klingande språk. Men i den sfären
stannade vi ej så länge — efter knappa
fem minuter fann jag mig sitta och
vältaligt utbreda mig öfver min egen
intressanta person och mitt
händelsefyllda lif.: Och han lyssnade med
många nickningar på sitt hufvud.
Han inflickade att han visste mig
vara en vida berest person, och att
han ansåg mig afundsvärd. Själf hade
han ej nått långt i det hänseendet. 1
hans ungdom räckte ej pengarna till,
sedan blef det knappt med tiden, och
på äldre dagar strejkade hälsan.
Det är omöjligt visa dig hur han
talar, ty det är mest tonfallet och
utseendet, som har något både af
prelat och världsman. Och denne finner
man ute på det svenska bondlandet!
Nå, Jag bör ju så här dags veta, att
det just är där man möter hvad som
helst!
HILMA SÖDERBERG
För det mesta försökte jag komma
ihåg att han var präst, ehuru jag till
sist fick en ganska oredig uppfattning
af hvad präst var. Men jag sofrade
ändå inte så värst mycket bland mina
minnen från lifvet mellan vår kyliga
breddgrad och det i en het orient. Jag
talade smeksamt och vördsamt om
Tokios geishor och höll en profetisk
straffpredikan öfver den moderna
amerikanskan, sådan jag sett hennce å
luxuösa turistångare och i hennes
hemlands avenyer och hotell —
hvilket ju alltid är något. Åtminstone att
ilskna till öfver. Jag härjade ocksåa
franska marker och låg på knä — :i
lika stor och barnslig dyrkan som min
far för fyrtio år se’n — för den sköna
underbarhet som tagit gestalt i Sarah
Bernhardt. (Jag har visst ej talat om
att den omtänksamma Magda prydt
mitt skrifbord med hennes porträtt —
med den mest egenhändiga och
öfverväldigande dedikation. <Originalets
handstil noggrant studerad.)
Vi talade ju också om annat. Om
din vetenskapligt illustra släkt och
filosofiens historia från dunkel forn:
tid till vårt eget lands allra yngsta
tolkare. Kyrkliga affärer nämnde vi
cj alls. Icke ens vid kvällsbordet, där
pastor Henricus fanns 1i blek och
dyster skepnad.
Där klarade vi i stället modern eko:
nomisk politik, hvilken vi båda an
sågo ej fanns till i verkligheten, men
som med lätthet borde kunna placeras
dit af några starka karlar, som där
jämte voro kvicka. Vi drogo upr
de stora linjerna af den 1 full sämj:
och brydde oss ej om det lilla detalj:
arbetet, så pastor Henricus fann sic
föranlåten påminna om hur lätt d
gick att säga tulipanaros etc.
|
|
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
