Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA FIDEIKOMMISS
Arnö, som förblifvit i
Sparresläkten, var ända till 1870-talet bebyggdt
med ett gammalt stenhus af okänd ålder
samt två större och två mindre
flygelbyggnader af trä, af hvilka de två
sistnämnda med säkerhet voro betydligt
äldre än stenhuset. Detta senare var
emellertid rätt förfallet och var under
1840- och 1850-talen, då egendomen
arrenderades och beboddes af generalen
Carl Ulrik Kuylenstierna, ej beboeligt.
Denna general Kuylenstierna, som
under många år var chef för
Södermanlands regemente, var en inom
Södermanland mycket känd och för sin
stränghet fruktad herre.. Äfven
stockholmarna fingo lära känna honom, då
han under 1848 års oroligheter intågade
med sina sörmlänningar i
hufvudstaden. Iklädd vargskinnspäls klef han
upp på slottet och höll med sin barska
begäran om Öögonblickligt företräde hos
konungen på att skrämma lifvet ur de
tjänstgörande kammarherrarna.
Under 1870-talet, då pietetslösheten
stod i sitt flor i Sverige, nedrefs
stenhuset och ersattes med ett trähus i den
bekanta ladustilen. Äfven de två större
flyglarna äro försvunna, hvaremot de
två mindre kvarstå, bärande vittne om
längesedan förflutna tiders
byggnadsstil.
Den gamla Bielkeätten, som
tillhörde stormanssläkterna mer än hundra
år innan Vasasläkten framträdde bland
riksrådsätterna och hvars i vår
historia mest kända medlem är Karl XI:s
gunstling och Lifregementets tappra
chef i slaget vid Lund, fältmarskalken
Nils Bielke, besitter det ståtliga
fideikommisset Sturefors i Östergötland.
Sturefors är ett gammalt medeltidsgods,
som åtminstone med en del af den
nuvarande egendomen tillhörde
Bielke
731
ätten redan på 1400-talet. Under
senare delen af 1500-talet bebyggdes
gården, som då kallades Forssa, af den
sedermera i Linköping halshuggna
Thure Bielke och hans hustru
Margareta Sture. Säteriet kallades efter
deras tid omväxlande Thurefors och
Sturefors. — Thure Bielkes dotter
Märtha blef gift med riksdrotset
friherre Gabriel Gustafsson Oxenstierna
och med henne gick Sturefors från
Bielkeätten. Efter friherre Gabriels
död 1640 tillhörde godset hans söner
Gustaf och Thure och på 1680-talet
den senares änka friherrinnan Beata
Leijonhufvud. Från henne gick det i
arf till hennes två döttrar, gifta, den
ena med öfverstelöjtnanten Carl
Pederson Natt och Dag, den andra med
generallöjtnanten = friherre Bernhard
von Liewen, hvilken stupade vid Karl
XII :s sida utanför Thorn 1703. Men
redan före år 1700 hade Karl XII:s
minister Carl Piper köpt åtminstone
Liewens del af godset och hans fru
Christina Törnflycht utvidgade
egendomen ytterligare. Under hennes tid
uppbyggdes efter ritning af Tessin det
nuvarande slottet af sten i tre våningar
och med flyglar i två. Vid sin död
1752 hade hon testamenterat Sturefors
som fideikommiss till sin dotterson,
riksrådet Nils Adam Bielke, sonson
till den ofvannämnda fältmarskalken.
Hans fader, grefve Thure Gabriel
Bielke, var i sin ungdom med i Karl
XII :s fälttåg, blef sårad vid Pultava
och följde konungen till Turkiet, där
han deltog i kalabaliken. Han blef
sedermera svensk minister i Wien och
slutligen riksråd. Hans ättling i sjätte
led innnehar nu fideikommisset. Bland
på Sturefors befintliga konstsaker och
minnen från fältmarskalken grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
