Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
mig på ett bord för att lefva samman
med den hela kvällen.
Så kommo de andra.
Magda Pontin, född Geldern, blek
och litet frusen — i en dräkt mera
pompös än målerisk — med stora,
stora, gamla ögon. Hennes herre och
man var ännu mer än vanligt en
lyckad blandning af svensk, medveten
ämbetsman och fondmäklare, och
hennes svärmor såg ut att ha hamnat
i fel våning. Hon skulle ha stannat
hos generalkonsuln en trappa ner.
Men så Ruben!
Jag hade unnat dig att se din
äldste son. Han var bara trettiofyra
år — så som det ju också står i
kyrkboken. Han var strålande, han
var oemotståndlig, han hade aldrig
varit gift i tio år med Amy
Brandelius, han hade alldeles nyss börjat
lefva och han fann lifvet hänryckande.
Han kunde ha varit den magnetiska
medelpunkten i ett sällskap af idel
tjusare.
Jag njöt, så att jag totalt glömde
att fråga mig själf, hur detta skett, och
undra. Nu har jag dock ej bara
misstankar som förut, utan den allra
bestämdaste visshet.
Men hvarför berättar ej karlen det
hela för mig! Han är komisk med sin
absoluta tystnad. Hvad vet du? Vi
få hålla ihop i familjen. Saken är ju
allvarlig, eftersom Amy existerar.
Men vidare i kvällens text.
Monika var samvetslös,
förledande, besnärjande i något hvitt,
barskuldradt, glitterströdt. Gabriel
hatade henne, förbannade henne, svor i
sin fria socialistiska själ på att ej
se åt henne. Och så såg han
naturligtvis bara henne, såg med mannens
hjälplösa, häpna, jordkrypande
dyr
HILMA SÖDERBERG
kan i sina ögon. Den kvällen räddar
han sig aldrig öfver.
Och Monika? Ja, det låg kanske
mening bakom hennes gärning. Hon
är kapabel till just ett dylikt dåd som
att kokettera på allvar för Gabriel
Ramsell.
Fru Magda tinade upp efter första
halftimmen. Jag hjälpte henne på väg |
så godt jag kunde, och hon blef till och ;
med som hon brukar i sina fina
ögonblick. Du ’vet hvilken charmeuse hon
kan vara, då hon släpper sig lös.
Blandningen hon består af — och som
är utförd med sådan delikat finess
— visar ju så många fina skiftningar.
Det är barnet och det är en klok
gammal kvinna, det är den erfarna
stadsdamen och en storögd oskyldig
flickunge direkt från naturen. En jungfru
Melancholia, som är förälskad i allt
som är lif och lustighet, och som så
gärna skulle vilja vara sorglöst glad
alltid om hon bara kunde och fick.
Men det är oftast något som
hindrar. Just nu är det Ferdinand Pontin,
och eftersom hon råkat bli gift med
honom, kommer han ju att i all
evighet — såvida intet inträffar — stå i
vägen.
Han ser, att hon är en ädelsten,
väl värd att besitta, men jag förstår
nu att han lefver i den barocka tron,
att den står på råmaterialets gräns
och hans mission är att slipa den.
Det värsta är, att hans utomordentliga
mamma också delar denna tro.
Hvad skall så blifva flickans öde’!
Naturligtvis älskar hon sin man.
Att han älskar henne få vi väl ocksa
ta för gifvet. Men inte lifnär man väl
ett äktenskap på bara kärlek. Andra
mänskliga känslor och böjelser måste
också till. I föreningen mellan tva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
