Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON
sedel, lade tillbaks allt med ett lågt
skratt.
Det var sedlar, nötta och gröna
och ärgdoftande, några voro hopfästa
med knappnålar. Bara den sista var
styf men glänste af fiskfjäll.
”Si,” sade han och höll upp en
tia. ”Kristina satte datumärke på den
första vi sparde och lade i kistan. 1:sta
september 1890 — si, här står det.
Det stämmer nog, det, det var sista
resan vi gjorde med storbåten, då.
Minns du vi sa, att vi skulle försöka
lägga af, då, femton om året till en ko?
Men när Janne dränkte sig, fick vi
nog ta lite och ge käringen hans. Så
det tör väl vara tretton, fjorton år, nu,
som vi hållit på.”
Det vardt tyst i rummet, Långt
bortifrån kom något — kanske följde
det med sommarkvällen, som just nu
brast sönder i ett ljust dugg, innan den
flöt samman kring skogarna. Man
kände, att svårigheterna, som varit,
hade man i alla fall burit tillsammans,
sida vid sida. Det värmde till i en af
den känslan. _
Madam Fällström började bädda
sängen.
Tankarna gingo nu helt lugna.
Kon — ja, nu ändtligen skulle man
få en ko. Det var inte godt att tro —
men sedelbunten där! Man fick skaffa
sig ett mjölktag i stan, två kannor om
dagen kunde man väl lämna. Det blef
sjuttio öre — stora pengar, det, och
sån jämn förtjänst! Och att själf få äta
komjölk till gröten! Getmjölken dugde
den med, förstås. Men den var liksom
så brännande, ref upp matlusten bara.
Komjölken, den kändes så rund och
söt och fet i munnen och satt under så
präktigt.
Fällström gned sakta med händerna
821
öfver låren och nedåt. Nu kunde man
väl anse, att man hade det branog
ställdt till döddagar?
Det darrade till i strupen på
honom, han fick behof att säga något:
”Ja, gumma, du har varit hjälpsam
och duktig, du, i dina dar.”
Hon ruskade halmmadrassen, så att
den sprakade:
”Åå, det är nog du som fått stå
i mest, tänker jag.”
Fällström gick i strumplästen till
klockan och halade upp loden. Den
hade andnöd hela tiden detta pågick.
Men så slog den åter så bredt och
säkert, att det for en ständig trygg våg
genom rummet.
Madam Fällström neg, och då föll
underkjolen.
De lade sig i sängen.
Märkvärdigt så ljust det var, stack
riktigt i ögonen. Inte godt att somna
då. Om man skulle sätta för en
tidning ?
”Hör du, ” sade madam Fällström.
"Tänker du köpa henne af
finnNor&us?”
”Jo, hade tänkt det.”
”Si åt att du får en som går med
andra eller tredje kalfven.”
Det vardt tyst länge igen.
Fällström vände sig med en knyck
rätt mot henne.
””Tänk, käring, hvad jag frös att
ligga hos Nordins. Då man haft
fötterna åttill hvarann i snart femti år,
så vill det bli kallt ensammen.”
Hon skrockade belåtet.
Så lade de fötterna åttill hvarann,
och nu dröjde det ej länge förrn de
sofvo.
Men i sin lilla lådsäng låg Albina
och knep ögonen smala upp mot taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
