Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETISKA OCH ELEKTRISKA FENOMEN 831
- Årtusenden tillbaka i tiden måste vi
gå för att träffa på de första historiska
uppgifterna om magnetismen. Redan
åtskilliga hundra år före Kristi födelse
hade man i jorden påträffat naturliga
magneter och öfver dem gjort en del
iakttagelser. I antiken förekom den
magnetiska stenarten, bl. a. under
namnet ”Herkulessten” d. v. s. den
herkuliskt starka stenen, så kallad efter
Herkules, styrkans gud. Den
underbara kraft som bor i stenen, den kraftt,
som drar till sig det allt annat
betvingande järnet och som sålunda besegrar
järnet, gaf upphofvet till detta namn.
Benämningen ”magnetsten” har man
gärna velat härleda från staden
Magnesia i Mindre Asien, där mineralet första
gång skall ha påträffats. En del af de
i vår världsdel förekommande
beteckningarna kunna ledas tillbaka till
kinesiskan. Så t. ex. är det franska
”aimant” en ren öfversättning af det
kinesiska ”tschuschy”, hvilket betyder
”stenen som älskar”’.
Antikens greker och romare lärde
aldrig att säkert skilja mellan
Herkulesstenen och andra stenarter. Det kan
därför heller icke förvåna, att de
saknade en grundligare kännedom om
magnetens egenskaper och verkningar.
De hade sålunda bl. a. ingen aning om
dess poler och anade icke, att området
mellan polerna är neutralt, d. v. s. icke
besitter någon magnetisk förmåga. De
sågo i en magnets attraktion till en
annan icke en verkan mellan olika
poler utan betraktade detta som ett
fenomen kännetecknande för ett
speciellt slag af magneter, liksom de i en
magnets repulsion från en annan pol
sågo en verkan af ett annat speciellt
slag.
Till följe af denna mera bristfälliga
insikt om magnetstenens verkliga natur
måste tydligtvis äfven de af dem
lämnade förklaringarna öfver den kraft, de
iakttagit hos densamma, :i allmänhet bli
mindre tillfredsställande. Den <ofvan
nämnde vise Thales sökte t. ex.
förklara saken därmed, att i stenen bodde
en särskild själ, en åsikt, för hvilken
heller icke romaren Plinius i första
åre. Kr. var främmande.
En trots bristerna vacker och alla
andra öfverlägsen förklaring gifver
romaren Lucretius i första århundradet
f. Kr. Han säger: ”Från alla synliga
föremål stråla eller slungas smådelar
ut mot oss genom luften. Det är
härigenom som vi bl. a. sättas i stånd att
se och höra. ” Han menar, att sedan
först luften mellan Herkulesstenen och
järnstycket af den förras utsända
smådelar trängts tillbaka och förtunnats,
strömmar den bakom järnet befintliga
luften fram in i det luftförtunnade
mellanrummet och tvingar därvid järnet
mot magneten. Lucretius sökte äfven
förklara, hvarför magneten drar till sig
och fasthåller järnet men icke lika
gärna trä eller andra lättare ämnen.
Detta, säger han, beror därpå, att
järnet icke är så poröst som trä.
Luften kan tränga in i och passera tvärs
igenom porerna i träet, men däremot
icke tränga igenom det fastare järnet,
och däraf kommer sig att järnet, men
inga lättare ämnen, af luften stötas mot
magneten med våld.
Denna från första århundradet f.
Kr. härstammande förklaring öfver
den magnetiska kraften undergick
under århundraden endast obetydlig
förändring. Ända långt in i nya tiden
höll den sig och så sent som i midten
af 1700-talet stod man på flera håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
