Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836
Det storartade naturfenomenet åska
och blixt har i alla tider gjort ett
mäktigt intryck på människans sinne. Mer
än något annat tog också detta
skådespel de gamles uppmärksamhet i
anspråk. Ju oförklarligare företeelsen
syntes, desto mäktigare verkade den
på deras fantasi, och det kan därför
icke förundra, att det hemlighetsfulla
luftfenomenet också sorgfälligt
studerades såsom ett medel, hvarigenom en
flik af framtidens slöja kunde lyftas
och gudarnes vilja uppenbaras.
Den grekiska gudaläran satte som
bekant blixten i handen på guden Zevs
och hos de gamle skandinaverna trodde
man sig i tordönet höra den fruktade
guden Tor åka öfver molnen. Hos
Indiens folk är åskstrålen än i dag en
sinnebild för den i luften härskande
guden Indra, och enligt den lapska
sagan uppstår åskan, då landets gud
förföljdes af djäfvulen samt under dån
och blixt far omkring på himlen
splittrande träd och klippor och anstiftande
både godt och ondt. Sådana
spekulationer och fantasier kommo visserligen
att förvirra äldsta tiders mera nyktra
utforskning af fenomenet, men en hel
mängd rön blefvo dock redan då rätt
gjorda och upptecknade.
Sålunda ha alla de senare utforskade
blixtformerna : zick-zack-blixten,
kornblixten och kulblixten noggrant
beskrifvits af greker och romare. Äfvenså
iakttogo de såväl åska utan blixt som
också blixtar från fullkomligt klar
himmel, hvilka senare betraktades såsom
synnerligen goda järtecken. Blixtens
riktning studerades noga. På frågan
hvarför de linjära blixtarna gå snedt,
förklarar Seneca, att då elden enligt sin
natur vill draga sig uppåt, kan man
icke få den nedåt annat än med våld
och då måste rörelsen bli sned.
AR — - ä — I V
FORNTIDENS KAÄAÄNNEDOM OM
Då de gamle med blixten ville
förknippa en förkunnelse om framtiden
och gudarnes vilja, begagnade de också
helt naturligt en helt annan indelning
af åsk- och blixtfenomenen än hvad de
nyktra iakttagelserna kunde gifva
upphof till. Synnerligen viktigt ansågs det
att observera, från hvilken trakt af
himlen blixten utgick och hvilken
riktning den följde. Blixten från väster
mot norr förespådde olyckor, medan
en blixt mot väster var lyckobringande.
Etruskerna indelade för samma
ändamål himlen i 16 rum. Största lycka
bragte en blixt från första rummet.
Enligt samma folkmening slungades
blixten af Jupiter antingen på grund
af egen makt, då den endast innebar
maning och varning samt var ofarlig,
eller ock efter samråd med den öfriga
gudavärlden, då den förödde och
hänsynslöst kullkastade alla jordiska
beräkningar. Romerska författare kände
t. o. m. ”familjeblixtar”, hvarmed de
menade sådana, som visade sig för
personer, hvilka gingo i giftastankar,
strax före bröllopet. När förutsägelsen
rörde sig om privatangelägenheter,
ansågs blixten gälla som järtecken för
en tidrymd på 10 år; rörde den sig
om offentliga angelägenheter, ända upp
till 30 år.
Beträffande åskslagens verkningar
påträffas hos de gamle otaliga
uppgifter och beskrifningar. Man visste
tämligen väl, att blixten med förkärlek
hemsöker högt belägna föremål, hvilka
”stöta till molnen”. Vidare påstod
man, att blixtens verkningar icke
sträcka sig mer än fem fot ned i
jorden. Jordhålor voro därför särdeles
förträffliga tillflyktsorter undan blixten
och kejsar Augustus plägade också, när
himlen öfverdrogs med åskmoln, fly
för åskgudens vrede till ett djupt
lig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
