Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
atr roffa åt sig gäller blott de mindre
svåra formerna, dem lagen visar en
bister uppsyn emot. Han har vågat sig
på mången. strid mot oriktiga metoder
att taga pengar ur statens
skattkammare, men han är likaväl en ihärdig
upprätthållare af i lika hög grad
moraliskt orätta metoder att få in pengar på
i statskassan. Den rnest orättfärdiga af
dessa metoder, skyddstullssystemet, är
något som han är färdig att försvara,
till och med när detta försvar kräfver
af honom att understödja ett af
partichefens kreatur framför en
frihandelsopponent. Sålunda är äfven han, enbart
genom brist på kunskap och i trots af
hederlighet och goda afsikter, en
mäktig faktor i att bibehålla de fattiga kvar
i ett tillstånd, som kommer dem att
med glädje mottaga den politiske
ledarens gåfvor. ’
”De fattiga hafven I alltid när
eder, ”” sades för 1900 år sedan till en
förment människovän af en, som
tydligt ådagalade, huru välgörenhet gör
fattigdomen beständig.
Det nuvarande systemet är af ondo
icke blott för den människa det
utarmar. Den människa det gör rik har
icke heller något giltigt skäl att vara
vänligt stämd emot det. Det kan ju
vara bättre att vara rik än att vara
fattig, men det vore ännu bättre under
sådana förhållanden, att all risk att bli
fattig vore undanröjd. Hvilken
människa som helst skulle ha det bra
mycket bättre under ett samhällstillstånd,
där alla hade lika tillfällen att förtjäna
sitt — lifsuppehälle, än om hon vore
ägare till millioner i en stat, där
egendom vanligen innebär oro och besvär
och dess förlust — ett fall ned i
fattigdomens helvete.
Det bästa bruk en millionär kan
JOSEPH FELS
göra af sin förmögenhet, med hänsyn
till honom själf likaväl som till hans
medmänniskor, är att använda den till
att skapa jämlikhet i arbetstillfällen.
För att få en sådan jämlikhet måste vi
hafva sådana förhållanden, att ingen
människa kan hindra den andra från
att förtjäna sitt lifsuppehälle. Låt oss
nu se efter, huru människor som vilja
arbeta för sitt lifsuppehälle nu hindras
från att göra detta.
För det första måste en man som
vill arbeta få sig ett arbete att utföra.
Sådana arbeten innehafvas uteslutande
af en del utaf befolkningen. Sedan
tillräckligt många människor fått arbete,
som fyller alla deras behof, hvilka
innehafva desamma, och till att ge
lifsuppehälle åt arbetarna och deras familjer,
tillåtes återstoden att välja mellan att
tigga, stjäla eller svälta. Detta kommer
sig icke däraf att det icke finns något
arbete kvar. Så länge som en enda
mänsklig varelse, som är i behof af det
som arbetet kan skaffa honom, ej
blifvit försedd därmed, så länge finns det
någonstädes ett outfördt arbete. När
män, kvinnor och barn lida af brist på
föda i ett land som detta, hvilket äger
tillräckliga naturliga tillgångar för att
producera föda för hela världen, då
måste det någonstädes i detta land vara
en födoproduktion, som icke blifvit
fullgjord. När folk är tvunget att tränga
ihop sig i hyreskaserner i städer,
hvilka omfatta stora sträckor af
oanvänd mark, då måste det finnas
byggnadsarbete, som icke blifvit utfördt. När
många sakna tillräckliga kläder, då
förspillas någonstädes arbetstillfällen, som
frambringa kläder och
beklädnadsmaterial. På samma sätt kunna vi finna
att det finnes arbeten, som behöfva
arbetare i alla industribranscher. Men för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
