Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
geografisk utbredning. Uti Bolivia
och Peru finna vi icke vid de
arkeologiska gräfningarna örat längre åt
öster, än dit inflytandet från den
peruansk-incaiska . kulturkretsen sträckt
sig. Fötter på lerkärl ha också en
bestämd geografisk utbredning. Vi
finna dem sålunda uti ’gamla grafvar
sydligast uti östra Bolivia och sedan
på norra Perus kust, i Ecuador,
Columbia och Venezuela samt ännu
hos en enda stam uti Brasilien. Lock
på lerkärl äro ytterst sällsynta i hela
Sydamerika, och snut såsom t. ex. på
våra handkannor var = fullständigt
okändt där före upptäckten. Det
fin
ERLAND NORDENSKIÖLD
den tanke, som här legat till grund för
denna sorts ornamentik.
Ett egendomligt slag af målade
ornament är bekant från El gran Chaco.
Man förstår icke där att måla
lerkärlen före bränningen, utan man
målar dem först efter bränningen med
hartset af ett träd, som kallas palo
santo. Jag tänker mig, attindianerna
fått idén till att måla lerkärlen på
detta sätt genom lagningen. När ett
kärl var sprucket, har man lagat det
med denna harts, som är vackert
grönsvart, och sedan har man äfven
fortsatt att pryda lerkärlet med
hartsen, äfven där det icke var trasigt.
Den grönsvarta hartsen liknar något
glasyr,, men är ingen verklig sådan,
då glasyr var okänd för indianerna
före de hvitas uppträdande i Amerika.
De indianer, som nu kunna glasera,
hafva lärt sig denna konst af de hvita.
Nästan öfverallt hos indianerna
= = ligger den keramiska konsten i
hän
Bild 7. Litet fat.
Chané, Bolivia.
nes äfven ornament, som haft och
ännu hafva en bestämd geografisk
utbredning. Sålunda tyckas
fingerintryck, ordnade som rader på
lerkärlen, hafva en väst-östlig utbredning
uti södra Bolivia, Paraguay och södra
Brasilien. Jag vill nämna, att det
knappast finnes i hela Sydamerika
några lerkärl, som äro så vackra som
just de, som äro prydda med
fingerintryckornamentik (bild 6). Vifå dock
icke tro, att det är utaf estetiska skäl,
som indianerna kommit på idén att
pryda sina lerkärl med fingerintryck,
utan detta ha de gjort af praktiska
motiv. Om man gör lerkärlets yta
skroflig på ett eller annat sätt, glider
det icke så lätt ur händerna, som om
det är glatt, och detta har nog varit
derna på kvinnorna, på samma sätt
som det är männen, som nästan
öfverallt tillverka korgar och träarbeten.
Det är också i främsta rummet
kvinnorna, som använda lerkärlen, då de
koka födan och bära vatten. Kommer
man till en indianby, t. ex. en
chanéby, där lerkärlstillverkningen sker i
stor skala, finner gman, att alla
kvinnor kunna göra lerkärl, men icke alla
kunna göra dem lika vackra. Det
finnes äfven här hos den primitiva
människan personer med mer eller
mindre konstnärlig begåfning.
Det är till festerna som
indianskorna tillverka de egendomligaste,
de vackrast målade lerkärlen. Flera
af deras från vår synpunkt sedt
vackraste lerkärl göra de dock blott för
det dagliga lifvets bruk. Bland de
vackraste lerkärlen från t. ex. chané
äro de enkla kokgrytorna med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
