Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SOM SKÖTA OM OSS
Hulda ler diskret, i det hon ordnar
med handdukar :
”Hur gör stadsmäklaren om
söndagarna, när ni har varit ute? Då är
här ju stängdt — -—”
”Jag går därför aldrig ut om
lördagarna!”
Stadsmäklaren har under tiden fått
af sig rock och väst. Han ser på sin
skjorta, sina manschetter. De kunde
ha varit fräschare. Han ropar ut i
badrummet för att öfverrösta
skvalandet ur kranarna, med hvilka
baderskan nu är sysselsatt:
”Hulda, hur är det, här kan man
ju få sina saker tvättade och stärkta
på en timme?”
”Tacka för det, där finns ingen
tvättinrättning i stan som gör det bättre.
Jag skall ta dem så fort stadsmäklaren
är afklädd.”
”TJa, gör det för all del inte förr!”
Och nu ligger stadsmäklaren i sitt
369 H?O. Ett blidt välbehag börjar
strömma in genom alla porer af hans
varelse. Öfver den låga brädväggen
når samtalet i badspiltan bredvid hans
öron. Det är en af rösten att döma
ung man, som vill inhämta Huldas
råd om bästa behandlingssättet af
lefverfläckar på ryggen. Hans fästmö
har en sådan fördom mot lefverfläckar.
— Stadsmäklaren tänker på, hur många
kuriösa samtal han lyssnat till i detta
badkar, hur många indiskretioner dessa
brädväggar förmedlat — — Nu
afbrytes .plötsligt resonemanget af ett
par smällar skarpa som pistolskott —
nå det är bara den unga mannen som
fått de reglementsenliga klatscharna
under fotsulorna, utropstecknen efter
badproceduren — — Hulda går vidare
till nästa man. Det är en raljör, men
901
snarare af det robusta än frivola slaget,
och på nytt ekar Huldas klingande
ännu friska skratt. Hon är lika fryntlig
mot alla, glad och jämn till humöret.
Men det är för resten alla baderskor,
rär stadsmäklaren tänker närmare på
saken. Ett så strängt yrke, med så
lång tjänstgöring, som dock gör sina
utöfvare nytta! Kan det bero på, att
de få se så mycket komiskt, om än
mest i den groteska genren? Eller
ligger det inte fastmer i, att detta yrke
närmar dem till naturen, den nakna
oskyldiga = lifsglädjen, från hvilken
exempelvis maskinskrifverskor <och
telefonfröknar kommit så fjärran? —
Stadsmäklaren är rent teoretiskt en
meningsfrände till Rousseau och J. P.
Möller.
Hon griper den lilla klockan.
”Borstning? ”
Och innan han hunnit svara har
Hulda gripit sig an med hans vänstra
fot.
Hans vad hvilar mjukt i hennes
fasta, glatta hand, och öfverarmens
muskler gunga under denna
blänkande hvita hud som är karaktäristisk för
baderskor. Stadsmäklaren ser
forskande upp i hennes ansikte. Hur gammal
kan Hulda vara egentligen? Hon gör
inte intryck af att ha hunnit de trettio,
men stadsmäklaren vet ju, att hon
varit här åtta år och att de måste ha
fyllt 25 för att bli antagna. (Detta i
Stockholm ; i doktor Vesterlunds stad
badades han år 1905 af en nittonårig
kärnfrisk landtflicka.)
Nå, i alla fall. Trettiotre år. La
femme de trente ans — — Nog är det
kuriöst att just Sverige, Cecilia
BååthHolmbergs och lektor Sahlins land,
skall vara det enda där det är skick
och bruk att männen visa sig nakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
