Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
956
mött, som vandrat vilse på kärlekens
vägar. Och hvad nu angick fröken
Troil och min bror, så var min tanke
att de ej gått vilse utan rätt. Så jag
trodde att ordet synd inte borde
komma i fråga.
»Ni är alldeles sådan som jag tänkt
mig er,» förklarade fru Troil plötsligt
och skarpt.
»Jag är ledsen, ty jag tror mig
förstå att det inte var något smickrande.
Men det gör ju mindre hvad ni tänker
om min ringa person — ledsammare
är att ni inte kan tänka godt om de
båda det nu hufvudsakligen rör sig
om. Ty de förtjäna det.»
Det blef tyst och fru Troils man
vred sig en smula på stolen. Slutligen
sade fru Troil med en stark nyans
af lidelsefullhet:
»Det enda jag kan göra är att bedja
för dem.»
Och därpå vardt det tyst igen. Jag
hade ju ej det ringaste emot att hon
bad, ehuru jag icke vågade hoppas
att hon därigenom fick vidare
förståelse. Men skadade gjorde det väl
heller inte. Detta kunde jag dock ej
säga och därför teg jag.
Hvilket jag ej borde ha gjort, ty
hon betraktade min tystnad som en
slags påtaglig gudsförnekelse, och på
det viset fingo vi i gång en religiös
debatt, som jag ej här kan relatera,
emedan den är svår att komma ihåg.
Hon använde en massa ord af den sort
som förekommer på ett enklare
kyrkomöte, och jag svarade med hvad jag
mindes af det som står tryckt i bibeln.
Vi hade ju därför rätt svårt att komma
i kontakt, och som jag ju inte heller
var där i egenskap af otrogen syndare
utan som Ruben Corvins bror och
fröken Troils goda vän, hittade jag
HILMA SÖDERBERG
på att något reserveradt och kyligt
erinra om att jag var jude och alltså
måste kallas inkapabel och förhindrad
att diskutera kristendom.
Fru Troil har, hvilket jag visste
förut, passion för religiösa ting. En
kvinnas envisa, oupplysta och en
smula grälsjuka passion. Nå, kanske
där finns storslagenhet också. Den
försonande egenskåpen hann dock ej
jag få syn på.
Jag tog emellertid fatt i den stora
skandalen igen och behöll ordet för
en längre tid. Var förnuftig och prak;
tisk och visade att orätt knappast ens
i ytlig måtto vederfors någon. Rubens
äktenskap var ju barnlöst — jag
passade också på att säga att fru Amy
satte ett enda litet nöje högre än den
härliga gåfva som ett barn var —
och mellan de båda makarna hade
knappast någonsin funnits det som
kallas kärlek. Hon gifte sig med
honom af en nyck — han var ju
dessutom en vacker och ståtlig man —
och han handlade mest af ungdom,
oförstånd och ridderlighet. Jag var
också viss om att i det bref min
svägerska tillskrifvit brukspatron Troil
fanns intet ord om kärlek — den
känslan var ett tomt begrepp för henne.
Att hon nu motsatte sig skilsmässa
måste bero på andra orsaker, och jag
bad mina båda åhörare själfva räkna
ut hvilka. Sorg öfver skandal kunde
dock ej komma 1i fråga, emedan man
i fru Amys kretsar hade en på praktik
och teori fullt städad och fin opinion
1 frågan. Societén konkurrerade nu
framgångsrikt med konstnärslagen i
äktenskapliga ombyten.
När jag så redt ut denna del
öfvergick jag till en annan. Och ehuru det
ej kändes sa tilltalande att sitta i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
