Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade lyft på hatten för en särdeles
praktfullt utstyrd kvinnlig uppenbarelse
i hvit hatt på den motsatta trottoaren.
"Om Fransson kommer upp vid
sextiden, är mamma hemma."
Fransson hälsade och slank om
hörnet. Fritz gick en bit längre uppåt
Drottninggatan, så vände han tvärt.
Han såg ut att gripas af en tanke och
gick litet raskare än nyss. Rocken
fladdrade omkring honom med
någonting krabbt böljande i rörelsen. Två
långa skolflickor, som han gick förbi,
vände sig om och fnissade utan vidare
hänsyn.
Han fortsatte i samma raska takt,
hela tiden spejande nedåt gatan.
Plötsligt fick hans långlagda fysionomi ett
drag af lugn belåtenhet. Han hade fått
syn på en hvit filthatt med en jättestor
grön fjäderbuske. Den rörde sig sakta
nedåt gatan. Nu stannade ägarinnan
framför fönstret till en kappbutik. Hon
tycktes ägna en grön sidenkappa med
ett benrangelsliknande gult broderi på
ryggen ett ingående studium. Han
sneddade långsamt öfver körbanan. Af
alla tecken att döma var det hans
af-sikt att gå in i pappershandeln bredvid,
men han hejdades af ett småleende.
Den hvita hattens ägarinna hade med
ett uttryck af tankfullhet vändt sig om
från fönstret, och i samma ögonblick
fick hon syn på Fritz. Hon drog sin
högra hand, som var klädd i en spritt
ny brun gant de suéde, ur den jättelika
muffen af hvitt pälsverk.
"Fritz! Så utmärkt bra," sade
hon med en röst, som kom en liten
sockerbagarepojke att vända sig om.
Han gaf henne en förundrad blick och
snodde sig långsamt ett hälft hvarf
rundt, som om han letat efter någon.
Och det kunde han ha skäl till, ty
om det var något, som man inte hade
väntat sig från Magda Möller, så var
det hennes röst. När hon öppnade
munnen, var det, som om hennes röst
hade varit en varelse för sig själf. Den
var en oväntadt gäll och en smula
viktig tillstymmelse, som ifrigt berättade,
att den tillbragt nitton år i
Hököpinge-trakten, och att det sista, den tänkte
lära sig, förmodligen var att ha
brådt-om.
Magda Möller själf såg däremot ut
att kunna raska på. Hon var mycket
smärt utan att verka mager och hade
något påfallande lifligt och spänstigt i
sitt sätt att röra sig, hvilket gjorde, att
allt som hon hade på sig föreföll att
fladdra. Hon var klädd i en grön- och
brunrutig promenaddräkt med starkt
markerad tunnbandskjol och bar långa,
slipade örhängen. Öfver hela hennes
toalett låg något djärft och nonchalant
up to date, som underströks af det
svarta håret, nedkammad! i en buggla
ända till ögonbrynen. Ett hvitt pälsdjur
med svans öfver hennes axlar gjorde
det mörka i hennes hy och det ovanligt
nyfikna i hennes mörkblåa ögon
synnerligen framträdande. Som helhet
betraktad var hon uppseendeväckande,
men hon såg samtidigt mycket bra ut.
"Gläder mig att höra," sade Fritz
och hälsade med ett handslag, som
talade om en viss förtrolighet. Det
belåtna i hans ansikte accentuerades af
ögonen.
Magda Möller såg också för
ögonblicket tydligt belåten ut. Hon log, och
öfverläppen åkte upp öfver en rad af
små, litet utstående och mycket hvita
tänder.
"Jag tycker, det nästan verkar Guds
försyn," sade hon, medan hon stack
tillbaka handen in i sin djupa muff.
"Kan Fritz tänka sig, hvad jag just nu
går och undrar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
