Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karnevalen i Venedig.
Gravyr efter en tavla av Tiepolo. (1692—1769.)
Ur Stockholmsmaskeradernas krönika.
legio; därför är narraktigheten kanske
enfaldigare och renare ju längre den
kommer under polstjernan ...»
Karnevalsfirandet i det fria, sådant
detta i de av reformationen oberörda
länderna med prakt utvecklats t. ex.
i Venedig eller Rom och som i nyare
tid även återupplivats i städerna vid
Rhen, i Miinchen och Diisseldorf —
dessa med allehanda förlustelser och
gatuupptåg förbundna fester höra ej
vårt klimat eller lynne till. Hos oss
blommar karnevalsnöjet, hos oss far
man helst till karneval, när flingorna
dansa ned, när snön lyser vit i
gatlyktornas sken. När det i Södern
omhuldade nöjet åter fann vägen hit upp,
blev det i form av maskerader
inomhus: såsom den av maskens brokiga
Av HERMAN GLIMSTEDT.
rgamla minnen är det som varje
år vid denna tid leva upp i de
varandra avlösande
maskeraderna. Karnevalen var ju en
pånyttfödelse av gamla hedniska vårfester.
Ännu en gång ville medeltidens
människor före fastans ingång lossa
tyglarna för världsliga lustar och begär.
Ett slags maskerader voro narrfesterna
och den episod däri, åsnefesten, som
avslutades inför själva altaret.
Att fastlagen fordom i Sverige varit
firad i likhet med karnevalen
utomlands, intygar Olaus Magni. »Jag har
ofta», säger han, »blifvit åtspord af
förnäma människor om Nordboerna
bruka sådana där Mummerier och
förvandlingar. Men de hafva snart af
mitt tal förstått, att narrarnas tal är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
