Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt dekoreradt med målade
ar-kader och pilastrar i smak af Raphaéls
loger i Vaticanen, försedd med en stor
orkester och skänkar för fri
förpläg-ning, samt ekläreradt med 700 hvita
vaxljus i kronor och på armar kring
murarna. Facaden emot trädgården
var åter, hel och hållen illuminerad
med 5,000 lampor och marechaller,
efter arkitekturens indelning–––-
Trädgårdens parterrer, gångar, alléer
och buskar voro upplysta af 6,000
lampor, marechaller och pots å feu,
hvilkas eldar genom varierad
ställning gjorde en behaglig verkan till
promenadens eklärerande. Tio
särskilda uti alléerna inrättade skänkar
meddelade fria rafraichissementer för
de spatserande, äfvensom en mängd
hvilobänkar till deras beqvämlighet
voro utställda. — Uti alla bosquéer
voro chörer af harmonimusik, och
janitscharmusiken marscherade i
alléerna, hvilka chörer beständigt
omväxlade med hvarandra. — Féten började
kl. 9 om aftonen och varade till kl. 5
andra morgonen. — Alla anstalter voro
fogade till befordran af säkerhet,
ordning och skick, så att allt aflopp utan
minsta oordning eller olägenhet, ehuru
samlingen utgjorde ett antal af
omkring 5 till 6,000 personer.»
Bollhuset, som 1773 med
uppförandet av »Thetis och Pelée» invigts
till operascen, uppläts åter för
maskerader, och när det nya operahuset stod
färdigt, flyttades dessa baler över till
dess scen och salong. Gustav III kunde
härvid åberopa exemplet från Paris där
operamaskeraden ända sedan 1715
varit en stående institution. Med en
dubbel tjusning borde, tycker man,
dessa nöjen egga: mystifierande masker
tumlande bland teaterns mysterier och
labyrinter!
Men dagenefterstämningen, för-
stärkt av det moraliska nitet, har nästan
alltid velat förtala teatermaskeraderna,
och allra minst hos oss, där nöjet,
dränkt i sprit, så lätt förlorar det
erotiska fjärilsstoftet, ha dessa i längden
kunnat glädja sig åt vad man nu för
tiden kallar »en god press».
Beträffande dessa stora publika maskerader
under Gustav III:s tid, som dock för
eftervärlden stå i ett särskilt skimmer
— läs t. ex. maskeradkapitlet i
»Drottningens juvelsmycke» — synes det
Dalinska epigrammet ännu ha behållit
något av sin tillämplighet, åtminstone
att döma av vad G. J. Ehrensvärd
därom har att säga i sina
»Dagboksanteckningar, förda vid Gustaf III:s
hof».
»Om afton var,» skriver han t. ex.
i januari 1780, »masquerade. Hans
Maj:t var där, hertigarna äfven, men
icke drotningen eller prinsessorna.
Af de förnäma damerna voro endast
några få, samt någre cavalierer, som
dels för sitt nöje, dels för at göra sin
cour infunno sig. Rummet var dock
upfyldt med okände masquer, endast
kände genom sin klädnad och genom
sina fria seder. Inträdet är fritt
(detta var en af de ursprungliga
maskeradprinciperna, liksom
’maskfriheten’, rätten att få behålla
incog-nitot under masken), och då man i
andra länder räknar på
masquerade-baler til operans understöd, så måste
operan härstädes understödja
masque-radbalerna, ehuru hon är otilräckelig
at understödja sig sjelf.»
Mer direkt antipatiskt ställer sig
samme författare mot fettisdagsbalen
samma år: »Efter en vanlig usage,
Hans Maj:t inrättat sedan sitt tilträde
til regeringen, reste han alltid öfver
denna dagen til middagsmåltid på
Ulricsdal eller Haga, då efter soupén
var en stor masquerade uti opera-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
