Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maskeradbal i Kirsteinska huset.
Efter teckning av Ferdinand Tollin. (Ur »Stockholmsbilder 1842».)
förare av dansmusik vid större baler
och friluftskonserter. Maskeraderna
voro, såsom det hette i annonserna,
anordnade »i likhet med de i Wien
så mycket gouterade
Carnavals-Red-outerna» och inleddes kl. 8 med en
konsertavdelning, dirigerad av
Schnöt-zinger. Till tonerna av en Lanners,
Joh. Strauss’ eller Gungl’s toner
svängde man sedan omkring i valsen,
pol-kan, francaisen, mazurkan eller
galoppen. Och under uppehållen mellan
danserna exekverade en musikkår,
placerad i 4:e radens fond, valda
stycken ur kända operor. Under spelåret
1845—46 gåvos ända till sex dylika
»konsertmaskerader».
I november 1846 lockade affischerna
med »Stor Maskerad-bal med
Musikintroduktion under benämning En
Carnavals-afton i Venedig». Tyvärr
ha hävderna, oss veterligt, intet att
förmäla om varuti det venezianska
skulle ha bestått. Det blev en av de
sista operamaskeraderna för ganska
lång tid framåt.
Det blev i alla fall ett respektabelt
antal teatermaskerader, som kommo
att ges sedan den första år 1821 —
ett faktum som tillräckligt bevisar, att
de utgjort ett ganska uppskattat nöje.
Det var väl inte alltid en karnevalsyra
av det lätta, fantasifullt tändande lynnet.
Tack vare vissa serverade
»rafraichisse-menter» ägnades ofta Backus en minst
lika hängiven dyrkan som Terpsichore,
och särskilt inpå 40-talet klagas det
över, att »krakel» brukade uppstå, när
gästerna efter slutad bal skulle tränga
sig ned för trapporna.
Men det var inte bara på Operan
som prins Karneval församlade sitt hov.
Den berömde balarrangören Torngren,
vilkens namn genom Blanches
berättelser för eftervärlden blivit förbundet
med det glada livet på Djurgårdsbrunn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
