Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Skogshuggarna på Gillinge Av Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Det började nu dra sig åt jul.
Skogshuggargänget hade i allmänhet
stått i bra och hållit frid med bönderna,
därför att ingen sprit fanns att få. Det
knorrades väl om lördagarna, men långt
var det till stan och klent med
lägenheter, och Nilsson vaktade skarpt att
ingenting smugglades in. Den tvungna
nykterheten och det friska arbetet
gjorde karlarna gott, och till och med
den svärjande och dystre Prinsen
började se ut som en människa i sina
nyköpta smorlädersstövlar och sin nya
svarta skäggkrans.
Hade inte Äppelblom varit, så hade
det blivit en fridsam jul på Gillinge.
Men hur nu den ohängde kanaljen stod
där och plåstrade med motorgrunkorna
och grundade i sitt dragiga skjul, så
gav han sig till slut tusan på, att han
skulle ha skogshuggarnas sparpengar i
sin ficka. Två dar före julafton kom
bogserarn och hämtade Nilsson, som
skulle jula hos de sina. Då gick
Äppelblom karlarna till mötes i asplunden när
de kommo från arbetet, och en full liter
det hade han i fickan.
"Jaha, kallt och ovulet är vädret,"
sade han och kisade åt de drivande,
svarta molnen över de nakna asparna.
Skogshuggarna slängde in sina yxor
i förstun.
"Har du hittat på det där själv?"
fräste Prinsen, som fortfarande
föraktade bondhyvlarna.
Äppelblom lät sig inte bekomma:
"Det är fäll inte nå’n, som har en
nypa matsnus," sade han och slog upp
rocken, så buteljen syntes i all sin glans.
"Det har en fäll," sade Jonte och
sneglade på buteljen. "Men vad har
du där, du?"
"Å, det är bara brännvin det,"
sade Äppelblom, och ögonen sjönko
långt in i huvudet och mungiporna
drogos ner, när han knep ihop om ett
invärtes grin. Han var så listig, att
han knappt tordes blinka av bara
listighet. — "Är det nå’n, som ska ha sig
en, så säg inte nej!"
Alla ville ha sig en. Litern var snart
länsad. Äppelblom vägde tombuteljen
i handen:
"Ja, motorn är bra te ha den...
det är vigt te komma in i stan, om en
vill ha nå’t. Fast kostar det gör det
med fotogen och olja och trassel.. .
Men nu, så är det jul igen, och då ska
en väl fira..."
"Vi salar!" ropte Prinsen.
"Nej, se jag törs då rakt inte ha
ut något starkt åt er, gubbar," sade
Äppelblom. "Får patron på Fällstanäs
nys om’et, så blir jag körd från
arrendet."
Alla lågo åt honom utom Kornetten,
som stod avsides och morrade.
"Nej se jag törs rakt inte! Jag går
sta och gör mig olycklig för hela livet,’’
gnällde Äppelblom och gick hemåt.
Alla hängde honom i rocken, som
svärmen efter visen. Prinsen skulle
mura igen hans ögon och Jonte lovade
att slå ut vareviga tand på honom, om
han inte skaffade ut starkt. Det var
ett hojtande och domderande, som om
alla onda andar släppts lösa. Till slut
fann Äppelblom lämpligt att falla till
föga.
’.’Herrejeses, jag får fäll lov då!
Ge mig en tia per man och håll öppet
natten till julafton, så ska det åka in
en låda med litet av varje."
Ett tiotal skrynkliga sedlar halades
fram ur smutsiga gömmor. Kornetten
var också med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
