Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla kåkar. Ett tema med variationer. Av Sixten Strömbom. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lundagatan 8.
Förf. foto.
Han tvinnar pipskägget i en
martialisk spets, vänder sig värdigt och
anträder hemfärden med hela skaror av
minderåriga i procession efter de långa
rockskörten.
Det är en disig vårmorgon, tidigt
innan sopåkarna och de andra
nattmänniskorna gjort ifrån sig riktigt.
Luften är litet stickande skarp, steg
och buller eka overkligt, fantastiskt
mellan husrader med nerfällda gardiner
och stängda portar.
Över Vitabergssilhuetten vibrerar en
obeskrivlig morgonhimmel.
En ung mansgestalt vandrar hemåt
från staden, över Folkungagatan, där
inga spårvagnar börjat, larma än,
bort-igenom backar och nedför trappor.
Med uppfälld krage och med steg,
som lugnade tankar ge takt åt. Nattens
minnen äro bortsjunkna, och
morgonljuset går som ett tyst adagio genom
hans medvetande.
Från en trädgård hörs en ensam
bofink sjunga, halvhögt men klart som
orörd dagg i solsken.
Mot slutet av en backig gata ligger
en isolerad husgrupp. Röda väggar
med stängda luckor och höga tak med
fläckiga tegelpannor.
Nedanför, på sluttningen bland
tulpantäpporna: trägårdshuset i planket
med utsikt över hela stora staden.
Den unge har stannat sina steg och
ser ned över de stängda husen, som
förefalla honom så sällsamt
personlig-gjorda i sin tunga morgonsömn, skuldra
mot skuldra.
Han står med halvslutna ögonlock,
stilla, mycket stilla som väntade han
att höra gamlingarnas säkra, djupa
andetag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
