Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenskar i Japan och japaner i Sverige. Av Theodor Hagberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige och Norge 1905, följde Sverige
snart exemplet och G. O. Wallenberg
utnämndes 1906 till minister i Kina
och Japan. Sverige hade varit
representerat genom holländske ministern
intill 1901, då särskilt svenskt konsulat
upprättades. Därpå följde direkta
båtförbindelser mellan Sverige och Japan
1907 och i sammanhang därmed ökad
export och direkta förbindelser
mellan svenska och japanska köpmän.
Bland de många svenskar, som under
senare tider besökt Japan, må framför
allt framhållas Sven Hedins furstliga
mottagande 1908.
Kasta vi så en blick på de japanska
besöken i Sverige, finna vi att den första
japanska visiten icke sträcker sig så
långt tillbaka i tiden, en -följd av
främlingshatet i Japan och förbudet för
japanerna att lämna sitt land. Ito i
sällskap med fyra andra japaner beslöto
dock att trotsa förbudet (1863) för att
göra sina erfarenheter i västerlandet.
I sällskap med en svensk, H. M.
Trot-zig, rodde de en dag ut till ett engelskt
fartyg, ombord på vilket de begåvo sig
till England. Så småningom bröt man
sedan sina fördomar i Japan, dess
hamnar öppnades som ovan nämnts för
främmande fartyg och en japansk
ambassad sändes till de utländska hoven.
Denna ambassad, vars chef var
Tomo-mi Iwakura (en av förkämparna för
Japans reformering, f. 1825, d. 1883)
och i vars följe befann sig den sedan
så framstående statsmannen Ito,
besökte Stockholm i april 1873 och
bestod av elva personer. Konungen gav
stor middag för dem på slottet den 25
april och samma dag på aftonen voro
de inbjudna på Innoeenser-ordens bal.
Det var helt naturligt att de långväga
främlingarna skulle väcka uppseende i
Stockholm. Deras besök på K. Stora
teatern, där den stumma från Portici
uppfördes, hade åstadkommit fylld
salong, "som isynnerhet under första
mellanakten ägnade främlingarna hela
sin uppmärksamhet". Japanerna
besökte bland annat Stockholms Nya
Tändsticksfabrik på Kungsholmen och
det omtalas att "de använde l1^ timme
för att taga reda på hela
tillverkningsproceduren". Med största
beredvillighet lämnades dem med all sannolikhet
alla upplysningar, ty Nordenskiöld
skriver i skildringen från sitt besök 1879,
att man i Japan ofta fann de
världsberömda askarna med påskrift:
"Säkerhetständstickor utan svavel och
fosfor", men av japansk tillverkning.
Längre fram efter Nordenskiölds
hemkomst till Stockholm gästades
huvudstaden ånyo av japaner. Denna
gång var det Japans förste minister i
S: t Petersburg Sakimitsu Yanagiwara
och tre av legationens medlemmar, som
gjorde en visit i Stockholm 1880.
Strindberg har på ttt drastiskt sätt
skildrat dessa personers besök hos
Nordenskiöld på en middag, till vilken även
Strindberg mottagit inbjudan.
"Japanska prinsen" ( = minister Yanagiwara),
säger Strindberg, "inträder;
presentationen blev si och så, ty smörgåsbordet
fängslade genast furstens barnsliga
nyfikenhet. Han slog sig med båda
händerna på knäna och gav luft åt sin
förtjusning, när brännvinet skänktes;
så att han glömde konversera
värdinnan, fastän han kunde engelska. I
förtjusning talade han japanska med sin
omgivning och uppmärksammade
varken värd eller hedersgästen" —
"Efter dinéen", säger han vidare,
"tågades in i Nordenskiölds arbetsrum.
Japanerna överlade i tit hörn och slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
