Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Generalkonsuln för Pelambo. Av Celestin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var ganska angelägen om att knyta
förbindelser med Sverige."
"Pelambo," sade Krammerman
fundersamt, "jag har aldrig hört talas
om något sådant land."
"Kan inte sjutton hålla reda på alla
de där dussinstaterna. Du vet väl att
engelska vicekungen i Indien får öppna
riksdagen därnere en dag i förväg bara
för att kunna hinna räkna upp alla
lydstaterna i trontalet. Pelambo lär ha
framtiden för sig isynnerhet sedan man
upptäckt de väldiga diamantgruvefälten.
"Å tusan," sade Krammerman, det
vore kanske något att göra av. Hur kan
man egentligen träffa den där svarte
Petter?"
"Vet inte så noga," svarade Vilis
undvikande, "har ingen aning om han
är kvar ens."
"Hör du," sade Krammerman och
skålade, "du kunde gärna göra mig den
tjänsten att stöta på mig om du får tag
i honom igen. Det vore dumt att inte
gripa tillfället i flykten innan någon
annan fått nos på det. Man skulle nog
kunna purra på de där svartingarna en
hel del."
Jo då, Vilis skulle gärna tjänstgöra
som mellanhand.
"Vet du vad," sade Ollonberg när
han och Vilis traskade hem på natten,
"vi ta och göra Krammerman till
generalkonsul för Pelambo."
"Är du tokig," invände Vilis, inte
törs vi hålla på med det där skojet
längre."
"Varför inte? Krammerman vill så
gärna bli det som han vill sälja den
där vedervärdiga soppan Mc Glrh.
Varför kan man inte göra honom den
tjänsten?"
"Men när det blir upptäckt tar tusan
vid oss."
"Ä hör du, gamla mahatma, gaska
upp dig nu. Krammerman skall bli
generalkonsul det svarar jag för. Kom
gå vi upp till mig och dricka ett glas
rehnskt att skölja ner hans
cyankalium-dekokt."
Det gick ett par dagar och så fick
Krammerman pr lokalpost ett på tjockt
brunt papper skrivet brev vilket
luktade som en kryddosa. Där stod på
korrekt engelska att avsändaren fått sig
meddelat att mister Krimermarme
(aldrig kunna då utlänningarna stava ens
namn riktigt!) önskade träda i
handelsförbindelser med konungariket Pelambo
och dess mäktige härskare, konung
Mirazam-Pua-Garatutr, alla själars öga,
Asiens förmyndare och herre över de
högt lysande ordnarna Pelambos palm
och Den heliga Ganges orden. Tillfället
var särdeles gynnsamt då Pelambo av
allt hjärta önskade knyta än närmare
de vänskapsförbindelser som sedan
gammalt rått med det högt lysande och
framstående riket i Norden. För att
än mer stärka detta band önskade
Pelambo upprätta ett generalkonsulat i
Stockholm och avsändaren ämnade vid
hemkomsten till sitt land föreslå mister
Krimermannen till denna post
förutsatt att han själv önskade anta
densamma –––-.
Ja och så var det en hel mängd
artighetsbetygelser och professorns
namn under både på engelska och
hinduiska, som Ollonberg haft ett fasligt
knåp med.
Dittills var allt till Krammermans
belåtenhet. Men det fanns ett tillägg
som gjorde honom något betänksam.
Som vår religion förbjuder, hette
det, att de vilka äro vårt lands
representanter och således att betrakta såsom
själva, tillhörande vår egen nation be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
