Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Generalkonsuln för Pelambo. Av Celestin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det var ju genom honom som
dokumentet överlämnats. Professorn hade
i ett handbrev meddelat att han inte
kände generalkonsulns adress men
hoppades att man för framtiden skulle
komma i direkt kommunikation.
De närmaste dagarna hade
Kram-merman ingenting annat att göra än att
ta emot gratulationer och svara på den
evigt återkommande frågan: men var
ligger egentligen det där Pelambo?
Den okunnighet som även folk med
anspråk på bildning har är rentav
häpnadsväckande. Och ett lika ledsamt
faktum är att den gamla svenska
natio-nalsynden avundsjukan, denna man
kan nästan säga skamfläck för
nationen vid ett tillfälle som detta sticker
fram sin vämjeliga bockfot. Man kom
med försmädliga pikar, man gick ända
därhän i fräckhet att med sina
smädel-ser besudla flaggan i det land för vilket
han satts att vara en ringa om också inte
alldeles föraktlig representant.
Kram-merman hade nämligen inte sett någon
anledning att dröja med uppsättandet
av Pelambos vapen med kamelerna
ovanför sin port. Och när h. k. h.
prinsessan Fanny fyllde år tvekade inte
han att till de andras undersåtligt
vördsamma hyllning lägga hälsningen även
från ett fjärran land som visserligen
aldrig fått glädja sig åt h. k. h:s åsyn
men under vilkas svarta hud helt
säkert klappade ett hjärta med de
varmaste, man skulle nästan kunna säga
tropiskt varmaste
välgångsönskningarna för härskarfamiljen i det land, för
vilket det ådagalagt sympatier tydliga
nog därigenom att det skyende inga
mödor skyndat att skaffa sig egen
representation härstädes.
Det där var ord för ord
Krammer-mans tal vid middagen han höll då Pe-
lambos flagga första gången svajade
med sitt kamelhuvud utanför hans
fönster. Flaggan gjorde en storartad
effekt. Två av hans konkurrenter som
i sin tid förgäves försökt få agenturen
för Mc Glrh kommo dan därpå och
bådo om en tolkning. Vad betydde det
där huvudet av en vov-vov på flaggan?
Och varför hade man satt en
nosgrim-ma framför mun på’n? Hade stackarn
fått rabies?
Rabies-fanan blev också öknamnet
på Pelambos stolta duk, den under
vilken det tappert kämpat mot malajer,
mongoler, vita och svarta.
Flaggsöm-marens okonstlade naturalhistoriska
vetande hade förlett honom att snarare
klippa till ett mops- än ett kamelhuvud.
Men Krammerman tog grinet med
filosofens lugn. Hans närmaste omsorg
var att man på högre ort skulle få
vetskap om den lilla uppmärksamhet han
visat på födelsedagen. Det blev en
verkligen utsökt middag för k.
över-hovfyrverkaren som väl alltid kunde
finna ett lämpligt tillfälle att lägga ett
gott ord för honom.
Kungabalen nalkades nämligen och
Krammerman ville absolut komma med.
Han behövde det ty det var inte
riktigt helt med generalkonsulatet annars.
Han hade visserligei! varit uppe på ett
par redaktioner och fått in notisen om
utnämningen. Tidningarna äro ju
alltid hyggliga och ett dussin konsulat mer
eller mindre kan smälla lika högt. Men
Posttidningen hade tegat och den
officiella världen gjorde intet tecken till
närmande. Från Pelambo hördes
ingenting, inte ens svar på den stora
bunke exportkalendrar och statistiska
tidskrifter som han skickat.
Krammerman var alltså högst
in-kiett. När generalkonsulsuniformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
