Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Societetsbalen. Av Harald Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och majoren diskuterade endast med
majorskan hur dags de skulle bege sig
av. Det beslöts att majorskan skulle gå
före med gossarna och majoren komma
senare.
Nu vände sig majoren till Aurora,
som i glad och sjuårig oskuld satt och
slevade i sig gröt och sade till henne:
"Du, ditt lilla pyre, du är för liten
att gå med. Du får vänta."
Aurora lät Qtt klingande skratt porla
ut i luften och svarade:
"Ja, vad fan gör det?"
Det blev absolut dödstyst vid bordet,
och fyra par ögon vände sig idiotiskt
stirrande mot Aurora, som förvånad
mötte deras blickar.
"Hur var det du sa," kom majoren
sig till sist för med att fråga.
"Upprepa det."
"Vad fan gör det?" sade Aurora
litet betuttad. Hon började ana, att hon
hade sagt något galet.
När detta fräcka svar för andra
gången förtonade, exploderade
majoren. Aurora rycktes från sin gröt, lades
upp och fick stryk, till dess hon
slutligen under skrik och tårar bekände,
att hon hade hört pojkarna i skolan säga
så flera gånger.
Som vanligt när majoren fått
urladda sig, blev han lugn och nästan
vänlig.
"Du får förlåtelse," sade han.
"Men du får aldrig säga så mer."
Snyftande lovade Aurora att aldrig
göra så mer. Hon kände sig ånyo fylld
av en måttlös kärlek till sin far, denne
store och mäktige man, som förlät en
liten elak flicka, som gjorde så illa.
Och hon grep hans hand och kysste
den. Som en hund.
1 skolan talades det rätt mycket den
dagen om balen. De finare familjernas
söner skulle dit i allmänhet» En, som
emellertid inte skulle på balen, det var
Joel Ångberg, och han sökte på allt sätt
dölja hur gärna han hade velat vara
med. Inte för att han var road av dans
eller väntade sig något av balen, men
då alla andra voro med! Och så var
det ju på sätt och vis att hallstämplas
som överklass, om man var på balen.
Men här kände han, att det plötsligt
reste sig en mur, som han inte kunde
komma över, och där det inte fanns
det minsta kryphål en gång för f. d.
vaktmästare Ångbergs son.
På kvällen befann han sig i en
synnerligen hatfull sinesstämning. Han
bevärdigade varken Ångberg eller
ma-damen med ett enda ord. Han sprang
ut strax efter middagen och slängde ut
en hotelse om att komma hem sent och
då i berusat tillstånd. Han drev
omkring på gatorna med knytnävarna i
byxfickorna och önskade, att han skulle
möta någon som ville börja gräl med
honom. Han kände sig i stånd att klå
åtminstone tre personer.
På kyrkogården befunno sig två
folkskolepojkar, som spelade kula så gott
de kunde i skenet av en acetylenlykta.
De voro trasiga och magra och
röd-fnasiga i synen av fattigdom och elände,
och de hade bara några få riktiga kulor.
För resten spelade de med runda
stenar, som de hade letat upp. Det låg
alls ingenting utmanande hos dessa
pojkar, tvärtom de sågo så ömkliga och
usla ut att man nästan kände hjärtat
. krympa i bröstet av ömkan, och de
spottade inte ut några svordomar och
fula ord mellan sina trasiga tänder. De
spelade helt tyst och fridfullt utan att
säga Qtt ord, nästan spöklika. Men
denna ödmjukhet endast retade Joel
samtidigt som han instinktivt kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
