Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildade fruntimmer.’’ Tyra hade något
lätt öfverlägset i rösten. "Men
kandidaten vet väl, hur lätt folk har för att
prata, när det är någonting."
"Ja, men ser Tyra," Fritz’
snörf-lande röst var en smula osäker, och
han drog litet på orden. "Hvad jag
skulle vilja veta, det är just hvad det
är, folk säger."
Tyras hand åkte ned från geranien.
"Vet inte kandidaten det då?"
"Nej, det vet jag visst inte."
Tyra stod tyst och plirade litet,
hvilket var hennes sätt att visa, att hon
inte riktigt begrep.
"Kors, det trodde jag, att hvarenda
människa visste. Det var åtminstone
det första, jag fick veta där ute. Och
jag tror, att hennes nåd vet det."
"Ja, men inte jag, det kan jag
försäkra Tyra."
"Ja, är det så, så är det just
ingenting vidare trefligt att tala om. Men
kandidaten förstår väl, att det är bara
prat. Rena smörjan, förstår väl
kandidaten." Hon talade med litet vårdslös
betoning. "Jo, de säga ju, att
fröknarnas sjuklighet inte är naturlig, och att
gamla patron inte dog på naturligt
sätt."
"Hvad?" sade Fritz. Han åkte
ofrivilligt upp litet längre i soffan. Tyra
såg mycket besvärad ut. Hon hade fått
Qtt drag af stark ovilja kring munnen.
"Ja, det är ju så dumt, så."
Fritz satt tyst. Han försökte tala,
men kunde inte komma på något att
säga.
"Så inbitet idiotiskt, så. Det vet ju
alla, att doktor Pettersson sade, att det
var magkatarr. Men tänk, att folk ska
ha så svårt för att tro det." Hon afbröt
sig. "Det är för att fröknarna också
äro krassliga så där i ett kör, förstås."
Hon såg litet osäkert spejande på
Fritz. Han hade blifvit så bestört, att
han var blek. Det kom ttt drag af
mycket stor vänlighet i Tyras ansikte.
"Men nu skall kandidaten inte ta
vid sig. Jag säger ju, att det är bara
smörja."
Fritz sade fortfarande ingenting.
Han drog upp mungipan, och
ögonlocket åkte ned. Det kom någonting
nästan ömt i Tyras ansikte. Hon
sträckte litet på sig.
"När jag inte tror det, så," sade
hon bestämd t.
"Ja, Tyra, det är ju väl. Men
Tyra?"
"Ja," sade Tyra vänligt
uppmuntrande.
"Det är ju roligt, att Tyra säger,
att det är prat. Men om man skulle
— jag menar nu, om det inte vore prat,
hvem skulle ha gjort det, då?"
Tyra såg rakt på honom, men det
var tit uttryck i hennes ögon, som inte
var fullt frankt. Hon trifdes
uppenbarligen inte med, hvad hon skulle
svara.
"Ja, ser kandidaten, det sägs ju inte
direkt, men det finns ju egentligen inga
att välja på. Det skulle förstås vara
unga herrskapet Mark, det." Hon
tref-vade litet bland kvistarna på geranien,
men utan att se på dem. "Och det är
ju kapitalt omöjligt. Det är så fånigt,
så man kan dö. Unga herr Mark, han
bär sig väl inte åt, som om han skulle
ha sinne för att kapa åt sig. Så som
han tycks strunta i sitt eget. Och det
allra dummaste, det är väl ändå —"
Hon tystnade med ens, som om hon
försagt sig.
Fritz lyfte tvärt på hufvudet.
"Hvad?" frågade han kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
