Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kär, skriver till föräldrarna när han
skyndade till kampen: »jag kan ej
endast i feg hänförelse först efteråt
besjunga mina bröders segrar! — Att jag
vågar mitt liv, betyder ej mycket, men
att detta liv är smyckat med kärlekens,
vänskapens och glädjens alla blommande
kransar och att jag ändå vågar det, det
är ett offer värdigt det stora målet.»
Sådan var stämningen i Tyskland —
folket hade rest sig med en kraft som
var oemotståndlig — och för att bryta
detta unga mod hade Napoleon
härskaror vilkas hänförelse var halvsloc
nad. —
SVERIGE.
Medan alla dessa växlande öden,
likt mörka, olycksbådande moln dragit
fram över Tyskland med härjande oväder
— hade vårt fosterland börjat smått
hämta sig efter alla olyckor som drabbat
det.
Finland var förlorat, förödmjukelsens
tunga hade hårt legat över oss då fienden
stått 40 mil inom gränserna, vårt
anseende sjunkit djupt mot nollpunkten
— ty den som försvarslös dukar under,
är ingen aktning värd. — Så har i alla
Carl Johan.
Tyskt lantvärn. Teckning av C. J. Ljunggren.
Nationalmuseum.
tider räknats inom makternas krets —
har alltid varit det renaste ackordet
inom den »europeiska konserten». Det
anseende vi åtnjöto karaktäriseras av
en karikatyr från denna tid, där
handen är Esaus, men rösten Jakobs —
d. v. s. teckningen tyder på att en
svensk gjort den, men texten är fransk
— sådan den är. »Tableau critique
de 1’Europe ou les Nations Européennes»
låter oss se de olika folkkaraktärerna,
varibland den franska naturligtvis är
den finaste och befinner sig i centrum,
men på ena utkanten står en svensk
officer i uniform läsande på ett
pappersblad: »Victoires de Charles XII» med
upplysningen: »Suédois voyageur,
in-dustrieux et fut grand guerrier», samt
betraktelsen: »On ne peut pas avoir été
et étre.»
En bitter sanning! ett upplysande
historiskt dokument!
Och dock är det just Carl XII:s
segrar som sannerligen ge oss än i
dag vårt försvar. Den karolinska andan
var så stark att den kunde trotsa sekels
missgrepp och dådlöshet — den kan
lida av momentan svaghet, men
aldrig dö.
I alla våra krig efter 1718 ha drag
därav lockats fram. Det var den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
