Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horn) som på vintern var kommenderad
med en halv skvadron till västra
gränsen, under »sysslolösheten» övat
husarerna i fäktning till häst, »linjeanlopp»
i oländig mark samt uppdrivit hästarnas
förmåga till språng över gravar och
klättring i bergen. — En mängd dylika
exempel på intresse och god vilja kommo
till synes överallt och slutligen må vi
ej tro att dessa officerare voro till sitt
yttre och i sitt skick så lunsiga som
flera tecknare framställt dem — tvärtom
skildra dagböckerna dem såsom »långa,
Skånska Carabinierer (»Mannamannare»). 1813.
smala, eleganta», glada, kanske
lättsinniga i mångt och mycket men mycket
lämpliga att svärma för och när vi se
det tjusande miniatyrporträttet av en
flicka från denna tid och så tänka på
vad »En åttio-åring» (Lilliestierna) säger
i sina »minnen» att »den egentliga
smygkyssaren var dock fänriken» — så
vittnar ju detta till hans fördel.
Nu skulle det bli allvar av. Den 17
april skulle Stockholms garnison och
Livregementets grenadjärer inskeppa sig
och till den 26 var kronprinsens avresa
bestämd. Redan längesedan hade i
Dagligt Allehanda stått kungörelser om alla
möjliga sorters uppköp för flottan och den
31 mars stod »i bladet» att Stockholms
stads förstärkningsmanskap komme att
uppbådas, varför karlarna skulle
»ofelbart inom denna veckas slut» anmäla
sig hos överståthållaren eller hos
polis-gevaldigerna.
Allmän oro härskade i sinnena och
»fåfängt är bjuda till att skildra alla dessa
hemliga aningar, tankar och känslor som
bestormade dem, vilka nu sågo sina,
ofta käraste anförvanter och vänner
avgå till kriget» — endast de officerare
som måste bli hemma voro förargade.
För att få någon karaktäristisk bild
ur dagens krönika på denna tid må här
citeras ur Malla
Montgomery-Silfver-stolpes memoarer: »Orderna voro denna
gång bestämda. Henriette Bahrs tredje
son skulle nu som volontär medfölja
kyrassiärregementet. — Den 26 april på
förmiddagen avmarscherade
Livregementets kyrassiärer. Henriette och Malla
stodo i ett fönster vid gästgivaregården
för att se dem. David kysste på sin
sabel innan han med den vinkade
farväl till sin hustru, som var rörd men
bibehöll sans och fattning.» — (David,
som här namnes, var ryttmästaren
Silfverstolpe, Mallas man.)
Och vidare ur dessa memoarer, för
att visa hur en ädel svensk kvinna
kände och tänkte: »Den sista juni
marscherade de två kvarblivna skvadronerna
av kyrassiärerna från Edsberg, där de
varit inkvarterade övernatten; deskulle
nu gå till Ystad och därifrån
embar-kera. Det var Malla bra rörande att
se dem avgå! Hon skrev i dagboken:
’Ack, jag ville dock icke hava en man,
som ej hörde till detta stånd, som så
mycket intresserar mig* Det osäkra,
självuppoffrande i deras bestämmelse
har något som talar till mitt hjärta,
själva trumpetens ljud hänför mig!’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
