Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram den dagen och den 4 maij var jag
och i Parat, med, då reste de derifrån
då jag twänne sallvor af bräkte med —
Giiwär. Jag fick af honom
Drukningspenningar i plänti hvad hans tallan var
till mig behöfver icke alla att weta, nog
af. Jag wäntar honom åter till Axevalla
hed, Beväringen kommer hit den 10 uti
Junii månad.
Jag sluter Wäner och ovener i
herrans händer och tager uti däsa tider
mina tillställ ta syslor — Men först och
sist till mina af ömhet älskade kära
föräldrar och syskon en ifrån hjertat kär
mång 1000000ner — När nu min tid
komer så vill icke di lefva som jag käner
kan hända de falla uti frestelsen och i
mång och i snaror som öfversten vid
Vesterbottens Redgemente Jorde uti
Götheborg natten emellan den 1, och 2,
maij då han hade tåld vid Vederbörandes
ankomst — Öfversten han hängde sig
själf uti sin egena Sängkamare Si Så
Reser wåra Wäner till Skam de lärda
och visa.
Teknar
Juan Engelbretsson
Artollerist.
Den överste vid Västerbottens
regemente som omtalas i brevet var
överstelöjtnanten vid detta regemente baron
Sebastian Klinkowström, som råkat ut
för olyckan att bli strypt av sin
betjänt — en yngling från »banditernas
land», med vilken benämning
memoarförfattaren avser Italien.
Efter mordet ordnade betjänten
sceneriet så, att det såg ut som
skulle hans olycklige husbonde
själv tagit sitt liv: att baron K.
samma dag på förmiddagen varit
utsatt för kronprinsens missnöje
fick gälla som skäl, och sanningen
kom först i dagen ett halvt år
efteråt, då samme mördare åter
förövade ett mord och blev
upptäckt.
Men låtom oss återvända till
Stockholm för att se, hur våra
soldater fördes ut till kriget.
Den 17 april 1813 i tidiga
morgonstunden marscherade trupperna ner till
Skeppsholmen; det var av Svea
livgarde en bataljon, Andra livgardet två
bataljoner samt livbataljonen av
Livregementets grenadjärer och dessa skulle
nu inskeppas på galärerna av Kungliga
flottan: Serafim, Svärdsorden, Rosen,
Västervik och Småland.
Dessa galärer voro av gammal typ,
längden 142 fot, bredden 22 fot och
roddes med 22 par åror, varje åra
avsedd för 5 man. Och på dessa fartyg
skulle man göra färden över Östersjön
till Rügen.
Manskapet erhöll däcksplats på
roddarbänkarna med det glada
perspektivet att få jämn sysselsättning, om ej
gunstiga vindar blåste i seglen.
Befälet fick sig platser anvisade under
däck i den s. k »puppen» och i
kampanjsalen, och första
välkomsthälsningen i detta för obestämd tid öppnade
hem, var en olidlig lukt av surt vatten
från »kölsvinet» samt, var man satte
sig eller kom emot något föremål, beck
och tjära, som klibbade sig fast vid
kläderna; därtill voro passagerarna så
många, att utrymmet blev starkt
begränsat — så det behövdes att sämjan
var god.
Sedan manskapet väl fått sina platser
skulle kappsäckarna langas
 |
| Galär. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
