Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången
använts i fält 1808,
dess vapen och
Car-dells exercis dess
konst — och den
som hedern för
sammanställningen tillkommer var
presidenten i
Krigskollegium friherre Bror
Cederström, vilken
»gjorde ganska rätt,
som satte några
friska viljor i verksamhet — att genom
övningar på Ladugårdsgärdet visa
bat-teriformeringar av 6 pundiga pjäser i
stället för de med bommar och
bre-teller framsläpade 3 punds järnbasarna
emellan bataljonsluckorna» (l. av
Win-gård.)
Kavalleriet var kanske det mest
vanlottade vapnet och de
gammalmodiga uniformer, som »Carabiniererna»
och i vissa fall även »Cuirassiererna»
buro, medförde för bärarna yttringar
av det gamla ordspråket »som man är
klädd blir man hädd». Mörnerska
husarerna gjorde kanske ett
undantag och vid krigets
slut torde omdömena om
våra kavalleristers förmåga
varit mer rättvis. — Bristen
på hästar var även kännbar
vid ny remontering. —
Jämförda med de moderna
och eleganta utländska
officerarna torde kanske
till en början våra egna
ej kunnat få första priset
och Ljunggren visar oss
ett möte mellan en från
kriget hemkommande
officer och en som till sin
grämelse fått vara hemma
— förstås, överdrifterna
behöva ej påpekas I
Svenska soldater i en tysk bondstuga. Teckning
av C. J. Ljunggren. 1813.
Möte mellan en från kriget
återkommande och en under kriget
hemmavarande officer.
Teckning av C. J. Ljunggren.
Överallt i
Pommern lågo nu
svenskarna i goda
kvarter eller
marscherade från det ena till
det andra, alltid väl
ombonade och
vänligt mottagna både
av pommerinkare,
mecklenburgare och
preussare. — Kosten
var naturligtvis
omväxlande god och
dålig, men när man kom in i en
landssträcka där det varje dag bjöds på
potatis och färskt kött, då glömde man
den salta maten man marscherat ifrån.
Människan är för resten ibland så
nyckfull: en officer skriver hem att han
i sista kvarteret legat mycket dåligt —
ej någon madrass, utan han rent av
drunknade i fjäderbädden! Nästa
kvarter var ej heller så bra — där fick han
ej sova en blund, ty med renligheten
var det si och så och sängen för hård
— men i natt, skrev han, låg jag under
bar himmel biand skjutna människor
och sov alldeles utmärkt.
Vad levnadskostnaden
angår, så var allting dyrt!
De svenska bankosedlarna
mottogos med mycket
misstroende — men då
man, till följd av
stock-ning i lönernas
utbetalande var pank, fick man
ändå mat i kvarteren mot
lämnat kvitto.
Också trivdes både
befäl och manskap väl;
soldaterna hjälpte till vid
skördens bärgande, vilket
var mycket välkommet,
och fänriks- och
kornetthjärtan lågade längs hela
marschvägen, ja, kapte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
