Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fläkt av ära svalka alla betryckta
sinnen.
Dagen därpå ankom till kronprinsen
en deputation från Berlin för att tacka
honom för huvudstadens räddning.
Man hoppades på nästa tillfälle —
då skulle väl också vi få visa våra
tyska kamrater att vi ej vansläktats
från våra fäder, som kämpade här
under Gustav II Adolf!
Dennewitz’ dag rann upp, det var d.
6 september. Även där fick
reservartilleriet vara med och för andra
gången räddade kronprinsen Berlin.
Men utan någon tack!
Vid Dessctu d. 29 sept. tycktes dock
krigslyckan vilja bestå oss en liten
extraförplägning; — där ledo
Skaraborgarna och Älvsborgarna stora
förluster, 21 officerare, lika många
underofficerare och 218 man döda eller
sårade, och vid Roslau, dagen därpå,
utmärkte sig också de våra och slutligen
vid Leipzig den 19 okt. där svenska
jägarbataljonerna stormade in i staden
och bröto det franska motståndet. Det
Stormningen av Leipzig. 1813. Teckning av C. J. Ljunggren.
Överste Cardell i lägret vid Charlottenburg.
Augusti 1813.
var för sina bedrifter under dessa dagar
som Vendes artilleriregemente 1815
erhöll det hedersstandar vilket ännu
utgör dess stolthet.
Men i Sverige hade man med oro
följt underrättelserna och de
hemmavarande officerarna avundades
seger-vinnarna därute — dock hade
stämningen hos allmänheten ej varit
hänförd, förrän underrättelsen om slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
