Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kavalleriet efter kriget. Av C. J. Ljunggren.
till Hans Majestät underrättelsen om att
Danmark avträtt Norge till Sverige —
och då blev allmän glädje i huvudstaden.
Man illuminerade åter och fröjdades
och den lätt inspirerade drottningen
arrangerade till Carldagen en fest, till
vilken Oxenstierna skrev verser och
artiga transparanger lyste i fönstren — Te
Deum hade sjungits på morgonen och Carl
XIII proklamerats till Norges konung.
Den allra ivrigaste vid all
denna officiella glädje var
ryske ministern. —
Men Norges nyss
proklamerade konung måste erövra
sitt nya rike och trots sin höga
ålder flammade upp hos
honom en åtrå att själv få vara
med sin flotta — han lät sy
sig en ny amiralsuniform och
»hoppades» att Puken skulle
möta honom i Uddevalla
med fregatten, som han ville
gå ombord på.
»Anno tretton» hade lämnat rum för
ett nytt år och om den armé, som då
återvände hem från de tyska slagfälten
skrev Odhner, att den var »höljd av ära»
— men vi säga vid hundraårsminnet:
den svenska här som 1813 var beredd
att offra liv och blod för konung och
fädernesland är ett vackert minne av
god vilja, ordning och, där det krävdes,
uppoffrande mod.
Jämtlands hästjägare 1816.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
