Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En gammal vandrares visor. Av Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En jökelälf, en högfjällsflod
in i sitt brus mig spann,
och allt mitt höstligt tunga blod
af vårens oro brann.
Det spinner än, det brinner än,
det glöder och förtär.
Så låt mig gå, ni såningsmän,
dit vind och våg mig bär!
Så låt mig komma, låt mig gå,
som bäst jag kan och vill,
och upp till tack ert fönster slå
åt vildmarkshållet till!
6. .
Och är jag skygg en fågelsjäl,
en höstvind hård och fri,
så vingklipp ej min rygg och häl,
låt mig dra bort — förbi!
Flyttfågelsjäl som flyger långt,
men ständigt längre trår,
som fann hvart gammalt bo för trångt
och bygger nytt hvar vår. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
