Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Svenska akademien. Av Ruben G:son Berg. Med 16 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM SVENSKA AKADEMIEN.
AV D:r RUBEN G:SON BERG.
en 20 Martii 1786 behagade
Konungen," så börjar första
delen av Svenska
akademiens handlingar, "begifva sig till
Rådkammaren, och för de församlade
Herrar Rikets Råd tillkännagifva
Inrättningen af en Akademi, hvilken
kommer att bestå af Aderton
Ledamöter, och, under
namn af Svenska
Akademien, arbeta på
Svenska språkets
up-odlande och Smakens
stadgande, så i
Vältalighet som
Skaldekonst. De för denna
Akademi utfärdade
Stadgar blefvo för
Herrar Rikets Råd
uppläste."
Det var ett
exempel från Frankrike,
som Gustav III följde,
då han omsider
förverkligade detta länge
planlagda företag, och
den berömda Franska akademien,
då alltjämt omstrålad av ära och
rykte, var i både stort och smått
förebilden för den svenska
institutionen. Svenska akademiens
historieskrivare, professor Ljunggren, har
visat, att de stadgar, som dess
stiftare upprättade för den blivande
verksamheten, i allt väsentligt äro en
efterbildning av det franska
föredömets, så att formerna blevo desamma;
men, säger Ljunggren, "han fylde
dem njed sin anda".
Hans strävan hade ju i allmänhet
ett patriotiskt-teatraliskt syfte: "att
bidraga till svenska namnets ära är
min största önskan", förklarade han.
Så var också meningen med Svenska
akademien, och det var uttalat redan
i konungens öppna brev om
akademiens inrättning, attakademien,"egnad
endast till Språkets förbättring,"
helgades "åt de ädlaste af alla
tidsför-drif: Vältaligheten och
Skaldekonsten, att
under uppodlande och
stadgande af Svenska
Språket utsprida och
upphöja Äran och
Minnet, samt sjunga
de Store Mäns lof,
som dels styrt, dels
tjent och frälsat
Fäderneslandet, och därmed
på en gång utvidga
Svenska Namnets och
Språkets ära."
Språkodlingens och
litteraturens främjan var det
närmaste målet, men
bakom detta står det
avlägsnare, större: den svenska
hävdens glorifiering, nationens lyftning
och ära. Till akademiens valspråk
antogs det bekanta: snille och smak,
som fick sin första kanoniska
utläggning i Leopolds inträdestal. Antalet
ledamöter bestämdes till aderton;
enligt traditionen på grund av att Gustav
III fann ordet välljudande och alltså
ägnat till titulatur: en av de aderton.
Vi svenskar äro ju som bekant föga
titelälskande och föga reklamhungriga,
varför denna titel sällan torde fått
användning och bl. a. aldrig står under
akademiledamöternas namn på titel-
Gustav in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
