Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Svenska akademien. Av Ruben G:son Berg. Med 16 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans harm krävde hämnd och så
hände det, att helt plötsligt akademien fann
sig försatt ur funktion, suspenderad.
Den förevändning, som Reuterholm
tog sig för denna mycket
uppseendeväckande åtgärd, var det inträdestal,
som hållits av Axel Gabriel
Silfver-stolpe, hans lyckligare medtävlare
om den lediga platsen i akademien.
Däri funnos en del yttranden om den
svenska inrikespolitiken, vilka av
Reuterholm tolkades som förgripliga
— "brottslige, sårande och
oförväntade", som det heter i den kungliga
skrivelsen — och i en handvändning
lyckades han förmå hertigen-regenten
att suspendera akademien. Utom sin
rent enskilda hämnd tillfredsställde
Reuterholm härigenom även sin
fiendskap mot gustavianerna inom
akademien, den fronderande kretsen med
Rosenstein i spetsen. Endast en av
akademisterna, den levnadskloke
Leopold, hade varit av annan mening
än flertalet. Ensam hade han röstat
på Reuterholm vid invalet, och han
ogillade såväl Silfverstolpes orädda
tal som svarsorden från akademiens
talman vid tillfället,
Clewberg-Edel-crantz.
När suspensionen förkunnats
akademien i ordalag, som om den
utgjorts av idel "odömde förrädare",
var Leopold därför inte förvånad.
I brev till en av sina närmaste
vänner utanför akademien gav han fritt
lopp åt sin kritik och skrev bl. a.:
"Den goda Gumman Sv.
Acade-mien har fått en stark Epilepsie, som
lätteligen kan bli dödelig. — Det var
ett elakt omen, min Vän, att
Akademiens Höge Stiftare kom af sig, som
du väl torde minnas, i sitt tal på
Stiftelsedagen. Det betydde troligen
att sjelfva inrättningen också skulle
hade siffran stigit till 1,182 år och
det tycks rent av som om den aldrig
varit högre än i maj 1912, då den
uppgick till den respektabla summan
av 1,240 år. Detta blir en medelålder
av 69 år per individ. Akademien har
sålunda varit delaktig av den, som
bekant, i allmänhet stigande
medellivslängden i vårt land.
Invalen voro till att börja med inte
alldeles opåverkade från högsta hålL
Kellgren kunde i november 1790
skriva till sin vän Clewberg, att Zibet,
hovkansleren, åter kommit i nåd hos
konungen: "som man tror genom
spionneri på de förnäma. Han är nu
Ledamot i Svenska Academienge/zo/rc
fritt val och på nådig befallning."
Och Rosenstein, akademiens förste
sekreterare, skrev till Gustav III vid
en ledighet inom kretsen de
bönfallande orden: "Jag hoppas, att Eders
Kungl. M:t tillåter oss att välja
Lehn-berg. Det ligger oss ömt om hjärtat."
Efter erhållet tillstånd skedde också
valet, och Rosenstein underrättade
kungen därom: "Sedan baron Armfelt
försäkrat oss, det Eders Kungl. M:t
denna gång tillät oss att välja
Lehn-berg, anställdes i går val, då af 14
röstande, när- och frånvarande, alla
likasom par inspiration valde på denne
förtjente man."
Något liknande torde icke ha
förekommit efter Gustav III:s bortgång,
och redan Reuterholms försök att bli
invald misslyckades som bekant, fast
han var Sveriges mäktige styresman.
Detta skedde i mars 1795, alltså
knappt nio år efter akademiens
stiftelse. Reuterholm var ytterst förbittrad
över att ha gäckats i sin förhoppning
om att bli invald bland de aderton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
