Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Varieté och besläktade företeelser. Strödda anteckningar och hågkomster av Bob. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den s. k. Gillestugan, ett ölsjapp
vid Smålandsgatan, nära Norrmalmstorg,
var under den korta tid stället
existerade ett tillhåll för varietéartister från
all världens kanter. Där stiftade jag
bekantskap med ett annat duettistpar, från
Wien, »SchäfFer & Waldburg», mycket
angenäma, till och med bildade
människor — man får inte alltid döma
va-rietésångare efter deras repertoar.
Herrskapet, som uppträdde på
Sveasalen, plägade föredraga bland annat en
mycket enkel slagdänga med den två
gånger i varje strof förekommande
refrängen : Öh! Das ist bos!
Så snart frun — hon var för övrigt
slående lik salig teaterdirektör Knut
Ti-vänder — trodde sig ha kommit
underfund med min kapacitet fick hon för sig
att jag åt henne och mannen borde skriva
svenska kupletter till den enkla melodien.
Eftersom jag tidigare blodat tand på
samma område, villfor jag naturligtvis
denna begäran utan alltför mycken vare
sig motsträvighet eller ängslan.
Jag förbehöll mig blott att få lägga
om »andemeningen», och det mötte visst
inga hinder.
Aftalet ingicks på förmiddagen. Fram
mot sextiden var den okonstlade
kanti-lenan klar, liksom Gillestugans innersta
kammare, pianorummet, även
pinorummet kallat, och där inövades alstret, som
två dagar senare för första gången gick
av stapeln på Sveasalens tiljor,
ackompanjerat av Christian Krauses orkester.
I en loge satt salig dramaturgen,
kritikern och kåsören Pelle Staaff och
föreföll ganska fryntlig ända till slutet av
följande kuplett:!
»Om Lennschtrantf(Lennstrand) schkref (skrev) en
bra postilla
— å, sicken flax! —
Om Mäster Palm ej gick så illa
— å sicken flax! —
Om Oscar Dickson bleve greve
— å, sicken flax! —
Om Pelle Schtaf ej dramer schkrefe
å, sicken flax! —
Nästa dag tittade jag med lätt förklarlig
oro i Dagens Nyheter, ty Pelle var inte
god att tas med. Där stod Gud ske lov
ingenting — det vill säga inte vad jag
fruktade och jag suckade successivt av
lättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
