Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit bort till kyrkan kändes som ett
ordentligt arbete. Och så fanns det folk,
som lefde på att langa murbruk.
" Fröken Alfhild frågar, om inte
kandidaten vill komma in och dricka
kaffe?"
Lydia stod i dörren till den långa,
stenlagda förstugan. Hon hade dykt
upp så oväntadt och tyst, att han spratt
till och hälft förskräckt vände sig om
på bänken.
"Kaffe? Jo, tack," sade han
snörf-lande.
Lydia drog sig blygt åt sidan för att
ge honom så stor plats som möjligt att
komma förbi henne och stod kvar i
dörren och tittade efter honom, när
han försvann inåt den långa skumma
stenkorridoren. Hon hade inte det
minsta uttryck i sina kyligt blåa ögon,
men höjde långsamt på öfverläppen.
Det drog en svag fläkt genom
korridoren. När Fritz öppnade dörren till
matsalen, hade han en förnimmelse af,
att någon sade "äh!" Men det var
förstås inbillning.
"Du dricker väl kaffe ändå, Fritz?"
frågade Alfhild. Hon satt ensam vid
salsbordet och visade på den aptitliga
brickan med den väldiga silfverkorgen
med kaffebröd.
"Hvarför skulle jag inte det?"
"Jag undrade bara. För Martha
trodde, att du hellre ville ha te."
"Såå? Hur kunde hon komma på
den idén? Te, som är det värsta, jag
vet. Härom dagen såg jag någonstans,
att det bästa teet görs af islandsmossa
och tobaksstjälkar. Och det har jag
alltid känt på mig."
"Och det bästa kaffet görs af gamla
tidningar," sade Alfhild, medan hon
försiktigt serverade två koppar. "Men
skulle man fästa sig vid sådant, så blef
man olycklig. Martha säger, att för sin
egen del har hon lagt bort kaffe."
"Har hon det?" Fritz höjde på
ögonbrynen af förvåning. "I går drack
hon då. I går eftermiddag till och
med."
"I går? Nå, idéer kunna ju komma
tvärt."
"Det var alldeles precis hvad det
gjorde, lilla Alfhild," sade fru Marthas
röst inifrån salongen. Hon stod
bredvid Elise, som hade låst upp det
skulpterade hörnskåpet för att ta fram två
af de bästa tekopparna. "Det kom
verkligen alldeles tvärt. Bäst som jag
satt där — Ingeborg hade just burit ut
kaffebrickan för resten — så kom det
på mig. Var inte det underligt? Men
jag fick alldeles plötsligt en absolut
tydlig förnimmelse. Det var, som om
någon högt och tydligt hade sagt till
mig: du skall inte dricka kaffe." Hon
sträckte hälft ut bägge händerna
framför sig och såg med stora, klara ögon på
silfverbrödkorgen på bordet, men det
var tydligt, att den inte var det
egentliga föremål, hon fixerade.
"Ja, det var mycket egendomligt,"
sade Elise med sin exakta röst. Hon
kom också ut genom dörren och gick
förbi fru Martha, som fortfarande stod
i samma ställning. "Hur kunde det
komma sig?"
"Hur mycket kaffe hade du
druckit?" frågade Alfhild.
Fru Martha löste sig långsamt ur
sin attityd. Hon såg på Alfhild.
"En kopp. Jag dricker aldrig mer
än en kopp. Det vill säga när jag ännu
drack kaffe."
"Det vill säga i går," sade *<ritz,
som var sysselsatt med att gräfva fram
en bit napoleonstårta med sockertången.
"Ja, om du så vill, i går," sade fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
