Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larssons konst. Några synpunkter. Av Georg Nordensvan. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cinnober, rostrött och andra lysande
färger.
Det var endast småtavlor han
skickade hem. De större arbeten,
som upptogo dessa år — motiv som
scen ur syndafloden, självspillingens
helvetesfärd o. a. — ha aldrig visats.
Det vore tvivelsutan av stort intresse
att få se dem. Framför den
fantastiska plafondmålningen i
Dramatiska teaterns foajé undrar
man, om inte
ungdomsexperimenten från Paristiden
inne-buro uppslag, som pekade
långt framåt, till den mogna
konstnärens monumentala
kompositioner.
Han hade säkert ännu ej
funnit den rätta formen för
sin fantasis syner. De hetsiga
försöken ledde till inga
resultat, "jag hade dittills" —
står det i boken "Larssons"
— "ej fått någon fason på
min s. k. talang". Denna
fason nådde han, då han
slängde sina storhetsdrömmar och
satte sig att studera naturen
intimt och intensivt. Redan
1877 hade han i Barbizon
målat små naturstudier, som
väckt uppmärksamhet inom
kamratkretsen. Gamle
Scho-lander hemma hade givit
honom det gyllene rådet att
slopa det excentriska och
himla-stormande och nöja sig med att "måla
en studie, helt enfaldig, så att du
måste blygas över densammas brist
på originalitet, under det du dock
tycker, att den ser ut som ett stycke
verklighet".
Så följde "genombrottet". Hösten
1882 målade Carl Larsson i Gréz de
båda akvarellerna "Pumporna" och
"Rimfrosten". De utställdes på sa-
longen 1883, där man även såg en
oljemålning "A la campagne", signerad
av samma hand — ett gårdsmotiv i
sommarstämning, med säkert
luftstudium, vitt solsken och lätta, ljusa
skuggor. Med dessa verk är Carl
Larsson inne i ett nytt
utvecklingsskede, hans sätt både att se och att
måla hade förnyats under lugnt, kär-
leksfullt och ödmjukt studium av den
natur, han hade närmast för sina
ögon.
Det ligger avgjort självövervinnelse
i denna övergång från stora
fantasiskapelser till akvareller utan spår av
berättande innehåll. Men det bör
betonas, att dessa akvareller alls ej
äro fotografisk reproduktion av ett
litet stycke natur. De äro ej utan
stilisering, färgval liksom penselföring
Häckburen. Lavering till Anna Maria Lenngrens dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
