Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Intryck och bilder från Nordlandskusten. Av Bengt Berg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troldfjord i Lofoten.
därute, går man långt förbi, men vid
Hjälmsöstauren, utan tvivel ett ganska
rikt fågelberg, går ångaren in under land
för att en gång låta sina passagerare se en av
dessa sällsamma klippor ute i havsbandet
där tusen och åter tusen fåglar samlas,
lockade av havets rikedomar där utanför.
En lång stund innan båten når fram
ligger redan havsytan strödd av ständigt
dykande fåglar. Det* är alkor och grisslor
och lunnefåglar med sina underliga
brokiga näbbar. De äro inte rädda för båten
just, utan ligga stilla och vänta där
stäven fräser fram emot dem. Först när den
är helt nära dyka de plötsligt åt sidan
för att strax efter komma upp invid båten
längre akterut. Då taga de genast till
vingarna som om de blivit förskräckta att
båten kommit så nära medan de voro nere
i det klargröna djupet. De äro så nära
då att alkornas benvita näbbringar synas,
och lunnefågelns praktfullt, nästan löjligt
röda ben komma mig att tänka på karneval.
Inne under bergväggen stannar båten
och gör sig i ordning till salut.
Egentligen tycker jag det är en osed att skjuta
under ett fågelberg bara för att ett par
dussin lustfarande skola få se några tusen
fåglar mera på vingarna. Där synas
tillräckligt många ändå för att imponera.
Fåglarna sitta i täta rader uppe i
fjället. Alka vid alka och grissla vid
grissla på skifferbranternas små
skarphugg-na hyllor. Här och där emellan dem har
en koloni tretåiga måsar slagit sig fast
och de te sig som små vita duvor mot
den gråa väggen. Alkorna och grisslorna
åter ser man inte så mycket utav
däruppe. De ha lite skyddsfärg. De sitta
inte så som i våra biologiska museer,
allesammans med sina vita magar
(skjortbrösten) utåt. Neej då — det är bara i
museerna man anser att, »det gör sig
bättre». I verkligheten finna alkorna det
betydligt mera överensstämmande med
naturens mening att sitta med den
mörka, skiffergrå ryggen utåt — när de ändå
sitta i ett grått skifferfjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
