Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En ungdomsdikt av Carl Larsson. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UNGDOMSDIKT
av CARL LARSSON.
(Ur julkalendern Svea 1890.)
Efterföljande, som Carl Larsson själv säger »ej ett dugg originella verklighetsdikt»
hop-gjorde han en kvällsstund, då han på intet annat sätt »kunde döva målarbekymren». Han hade
tänkt att på ett fint vis få in däri sin mormors »svärmiska beundran för Carl Johans svarta ögon»
m. m. m. m. om salig gummans sant rojalistiska sinnelag, en känsla som fick sin naturliga näring
av den omständigheten, att hennes man, Carl Larssons, morfar, som målare på slottet under
Karl XIILs, Karl XIV Johans och Oscar I:s tid därifrån åtnjöt sin bärgning. »Salig hovmålarn
hon sa, det månntro lät nå’t till bra.»
Dikten stod på sin tid införd i julkalendern Svea, årgången 1890, men redaktionen har
funnit den så typisk för Carl Larssons glada författarhumör, att den ansett dikten, försedd med
originalteckningar av Carl Larsson själv, väl värd att ånyo återgivas, så mycket mer som det
lyckats redaktionen att få pryda den med en kopia efter originalet till den av Carl Larssons
morfar någon gång i början av 1800-talet målade »Kröningsoxen».
Min mormors konterfej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
