Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fra Nicolò. Av Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, varmed Lido på den tiden var
beklätt, och det var högst antagligt, att
han, road som han var av all idrott,
hade begivit sig ned till den öppna
platsen vid stranden, där stadens unga
män just i dag hållit sin första stora
bågskjutningstävling för året.
Och mycket riktigt, där påträffade
man fra Nicolö, svettig och uppeldad
som en ung jakthund, med högt
uppskörtad kåpa, så att man såg hans
muskulösa bara ben, ivrigt sysselsatt
med att från ett armborst, som han
lånat, sända ut den ena långa pilen efter
den andra mot det träbeläte av en turk,
som varit skyttarnas mål, och nästan
alltid träffade han honom i ögat eller
hjärtat. Och just som den långa
processionen med dogen och klostrets
abbot i spetsen närmade sig skjutbanan,
såg man förste pristagaren för dagen
efter ett lyckat skott av munken stiga
fram och svepa om honom det
purpurkläde han själv nyss mottagit som
segertrofé, medan alla Venedigs unga
män, som stodo omkring, skrattade
och jublade och viftade i luften med
sina mössor.
Och där höll nu patriarken av
Grado, som representant för den helige
fadern i Rom, ett långt tal till den unge
munken, som stod där med gapande
mun och torkade svetten ur pannan
och knappast tycktes förstå vad man
ville honom. Men då talet slutade med,
att han nu genast skulle lämna klostret
och följa med sin moder hem till
Venedig för att gifta sig med Anna Michiel
och låta henne föda till världen nya
kraftiga Giustinianer i stället för dem,
som kriget och pesten tagit, då mulnade
tjuguåringens panna, han gjorde
korstecknet över sitt breda bröst och
utropade :
"Man vill då göra mig till en
syndare! I klostret har jag lärt mig, att
kvinnan är Satans lockbete och att
köttets lust leder till helvetet säkrare än
fadermord och mened och trolldom."
Men påven hade givit sitt tillstånd.
Ja, påven hade befallt. Den heliga
kyrkan tog synden på sig, om det var
någon synd.
Fra Nicolö skakade på huvudet och
tycktes ingenting förstå, men han hade
alltid varit van att lyda sina
överordnade. Och då en i botgörardräkt klädd
gammal kvinna trädde fram till honom
och sade, att hon var hans mor, och
att hon ju icke kunde vilja störta sin
ende kvarlämnade son i den eviga
fördömelsen, tog han emot hennes
framräckta hand och följde henne foglig
som ett lamm.–––-
Han flyttade nu in i det
förnämligaste av Giustinianernas hus och
tog det i besittning med alla dess rika
skatter av helgonreliker, guld- och
silverkärl i stora snidade skåp, kistor
fullpackade med dyrbara,
ädelstenbe-satta dräkter av sammet och gyllentyg,
kostbara vapen hemförda från
österlandet och järnlårar fulla med
guld-och silvermynt.
Här blev honom tiden aldrig lång,
fastän han ingenting hade att göra.
Handel och skeppsrederi hade han ej
anlag för. Helst skulle han ha velat bli
krigare som alla hans förfäder, men
det hade påven förbjudit, han fick ej
utsätta sitt liv för något slags faror.
Men han tillbragte mången nöjsam
stund i sin vapensal med att öva sig i
svärdfäktning och lanskastning, och för
övrigt hade han full sysselsättning med
att vara ung, rik och nyfiken på livet.
Allt var så nytt och fängslande. Han
njöt som ett barn av att turvis ikläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
