Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fra Nicolò. Av Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall säga mig det samma, som du nu
tänker. Och det här lilla flickebarnet
skola vi överlämna åt ett kloster som
avbetalning för alla de kyssar du och
jag ha uppförda på vårt syndaregister.
Hon skall be för oss, då hon kommer
till den åldern, och kanske bli ett
helgon med tiden, så att då kan hon inte
förebrå oss någonting."
Men priorinnan i S. Zaccaria hade
ännu ej sväljt sin stora vrede; då Anna
Michiel kom för att be henne mot en
riklig hemgift skriva in flickan i
klostrets rullor, blev hon utdriven ur
samtalsrummet med skymford och
förbannelser.
"Det blir ingen annan råd än att
du får bygga ett särskilt kloster för vår
lilla Marta, så kan hon en gång bli
priorinna där," sade Anna småleende
till sin man, då hon kom hem från
detta besök. *
Och det gjorde han. Han köpte
den lilla ön Amiana ett stycke norrut,
nära Torcello, och där byggde han
under de närmaste åren upp ett kloster,
till vars kyrka han skänkte alla de dyra
reliker, som sedan urminnes tid
samlats i palazzo Giustiniani. Och då Anna
efter att ha skänkt honom ännu en son,
som kom till världen med korsets
märke på bröstet, ytterligare födde två
döttrar, blev det beslutat, att alla dessa
fyra yngsta barn en gång skulle bli
klosterfolk på Amiana, ty ännu var det
tillåtet, att munkar och nunnor bodde
i samma hus.
De båda makarna hade upphört
med sina årliga besök hos
botgörer-skan. Men de visste, att hon levde
ännu, fastän hon gått hårt åt sin kropp
med gissling och långa fastor. Det
sades dem, att folk, som lyssnat på
henne vid gluggen till hennes cell,
hörde henne oupphörligt kälta samma
ord om och om igen: "Huru länge
skall jag vänta, säger Herren."
Då Nicolö hörde detta, meddelade
han sin hustru det beslut han brottats
med i åratal, men som nu äntligen fått
honom på knä: han ville oförtövat
återvända till sitt kloster på Lido och
tillbringa sitt återstående liv i
andaktsövningar för att blidka Gud, om han
dragit för lång växel på hans tålamod.
Han var ju bara trettiofem år ännu, så
att hans botgörartid kunde ju ännu
möjligen bli mer än tillräckligt lång. Och
nu kunde han inte dröja längre, han
hade redan talat med klostrets abbot
och var väntad vilken dag som helst.
Dessutom .. . den fjortonårige Marco
hade redan slagits som en hjälte under
kriget med Ungern i år och behövde
honom icke längre, släktens bestånd
var mer än betryggat genom sju
manliga ättlingar förutom den lille
korsmärkte Vitale, och själv drevs han nu
av högre makter till sin klostercell på
Lido, där Herren Zebaoth väntade
honom.
Anna Michiel hörde på sin make
med nedslagna ögon och utan att en
muskel rördes i hennes ännu unga och
fagra ansikte. Sedan såg hon upp på
honom med den blick, som tusen
gånger tänt eld i hans blod och kommit
honom att välsigna livets skönhet,
godhet och rikedom, lade stilla sina armar
om hans hals och sade:
"Ske din och himlens vilja. Men
inte än på ett år. Bara ett enda år till
hos dig. Jag har redan köpt oss detta
år med en stor gåva till madonnan, och
hon har gått in på handeln. Jag säger
dig inte vad priset är, ty jag vill att vi
skola få leva detta sista år tillsammans
utan oro och mulna tankar, Vill min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
