Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett attentat och en attentator. Av Konni Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen förändring inträdde
emellertid, åtminstone inte i väsentliga
af-seenden. Den nye generalguvernören
uppträdde visst till en början med
större mjukhet än Bobrikoff och
lyckades därigenom under någon tid hålla
folkets förhoppningar vid lif. Men
hvad det led visade det sig allt
tydligare, att den ryska regeringens
politik, som han företrädde, var alldeles
densamma som tidigare. Det var endast
till yttre form den blifvit i någon mån
mindre brutal. Alla de i strid mot lag
utnämnda tjänstemännen lämnades att
sitta kvar, alla olagliga förordningar
bibehöllos, nya olagligheter begingos
alltjämt och såväl senaten som
prokuratorn bistodo som förut
generalguvernören med råd och dåd.
På mera än ett håll började samma
slags tankar som tidigare ånyo vinna
insteg. Mer än en kom på nytt till
slutsatsen, att intet annat medel
åter-stode än undanrödjande af dem, som
främst understödt och ännu
understödde förryskningspolitiken. Och
därvid tänkte nog de flesta på
prokuratorn, ehuru han väl knappast var en af
ledarna, utan endast ett redskap för
de styrandes politik, villig nog att
utföra ordres af hvad slag som helst och
därvid så samvetslös någon kunde vara,
men ingen ledare.
Bland dem, som trodde honom vara
en af skadligaste och farligaste, var
Matti Reinikka. Han hade öfvertygat
sig själf om att laglösheten inte komme
att upphöra så länge prokuratorn lefde
och beslöt att på egen hand och på
eget ansvar utkräfva vedergällning. En
browning-pistol ägde han och hade
öfvat sig med den till dess han ansåg sig
säker om att kunna träffa ungefär hvad
helst han siktade på.
Så kom han ned till Helsingfors,
skaffade sig reda på prokuratorns
adress och började bevaka huset, där
denne bodde, för att få klart för sig när
han plägade gå ut och hvilka timmar
han vanligen tillbragte hemma.
Sannolikt ville väl Reinikka först utföra sin
afsikt ute, men han kom snart
underfund med att det knappast läte sig göra,
emedan hans tilltänkta offer ständigt
följdes och bevakades af en skyddsvakt
af detektiver. Därför återstod endast
att söka få tillträde till hans våning för
att göra försöket där, men för att kunna
bedöma huruvida det vore möjligt
ansåg sig den blifvande attentatorn
be-höfva någon kännedom om lokalen, om
rummens och dörrarnas läge o. s. v.
Han förberedde därför en historia
för att, om nödigt, förklara sitt besök
och gick så upp till prokuratorn på en
tid då denne var på sitt ämbetsrum,
ringde på och släpptes in — af en
detektiv, som också i prokuratorns
frånvaro vaktade i förrummet.
Reinikka frågade efter prokuratorn och
detektiven frågade i sin ordning efter
hans ärende. Reinikka sade sig inte
för någon annan än prokuratorn själf
vilja redogöra därför, h vilket
detektiven åter fann så misstänkligt, att han
utan vidare häktade den unge mannen
och befallde honom följa med till
närmaste polisstation.
Reinikka gjorde inte minsta försök
till motstånd, utan följde lugnt med,
men vägrade att besvara några frågor,
förklarande att han till ingen annan än
kommissarien i distriktet komme att
säga hvarför han velat träffa
prokuratorn.
Kommissarien var inte tillstädes,
men anlände om en stund, då Reinikka
sade sig endast mellan fyra ögon vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
