Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
precis detsamma hurudan kofta en
sådan som jag har. Hufvudsaken är, att
jag har en. Och att Gud fader
skrif-ver upp i hushållsboken, att Elise von
Lake har skänkt en yllekofta åt en
be-höfvande. Men det skall hon inte ha
någonting för."
"Snälla Jenny, så du tar vid dig,"
invände Karl Edvard lugnande,
Jenny stod kvar vid tröskeln.
Hennes ljusblåa ögon sköto blixtar. Hon
sträckte på sig, och det kom för ett
ögonblick något ståtligt öfver hennes
lilla knubbiga figur.
"Tycker du inte, att den här
koftan skulle passa på en neger?"
"Jo, kanske det." Karl Edvards
röst var osäker.
"Jag föreställer mig det." Hon
tittade prof vande nedåt koftan. "Och
därför har jag tänkt, att jag skulle
göra moster Elise en syrpris. Hon
säger, att jag inte intresserar mig för
hedningarna som hon och
barnmorskan —"
Det kom något oroligt i Karl
Edvards ögon.
"Snälla Jenny, ställ inte till med
någonting, som det blir obehag af,"
sade han bedjande. "Moster Elise är
ju så lättstött, och bråk är så gräsligt."
Jenny hade börjat knäppa upp
knapparna i koftan. Hon såg kallt på
honom.
"Det har hon råd till. Men hon
har inte råd att köpa ett anständigt garn
till en kofta. Men var lugn, jag skall
ingenting göra, som kan reta henne.
Vet du, hvad det här egentligen är för
garn?"
"Nej."
"Det är det, som blef öfver, när
de väfde hästtäcken i somras."
Karl Edvard rodnade långsamt.
"Så du förstår, att deras hästar och
deras systerdotter stå på samma plan,
hvad toaletten beträffar. Fast
Alexander har det naturligtvis mycket bättre
på alla andra sätt."
"Ja, det var verkligen oförskämdt,"
sade Karl Edvard instämmande. Han
gick ett par hvarf på golfvet med
sammandragna ögonbryn. Hela hans
uppsyn vittnade om obehag. "Men det här
vet naturligtvis inte moster Alfhild."
"Vet hon inte?" Jenny tussade
ihop den gula koftan till en boll och
kastade den med kraftig arm på
köks-soffan. "Tror du, att moster Elise får
ihop ett sådant här konstverk, utan att
moster Alfhild vet det? Nej du, den
här persedeln har varit deras ögonfröjd
om kvällarna hela vintern. Moster
Elise har haft den med sig på
hvart-enda kafferep som handarbete, det kan
du ge dig på. Och hvarenda kristen
själ i hela socknen vet, att det var jag
som skulle beskrudas."
"Snälla Jenny, gråt inte," sade
Karl Edvard bevekande. "Om du
visste, hvad sådant här gör mig
ledsen."
Jenny hade satt sig på soffan
bredvid koftbyltet. Hon tittade med
besynnerligt blanka ögon öfver
köksbordet ut genom fönstret.
"Jag gråter inte," sade hon buttert
ovänligt.
Det kom något mörkt i Karl
Edvards ögon. Han gick ett par slag på
golfvet.
"Och allt det här har du, för att
jag är en sådan fördömd strunt,"
utbrast han långsamt. Så stannade han
tvärt framför Jenny. "Hvarför reser
du inte din väg, Jenny." En så duktig
flicka som du. Du skulle kunna få allt
hvad du ville."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
