Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Äpplet. Av Nils Sonesson. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄPPLET.
AV NILS SONESSON.
äpplets historia är inte ny; den
är lika gammal som
människosläktets egen, ty redan
de första människorna kände ju
denna frukt och kommo t. o. m. att
vidkännas bittra erfarenheter för dess
skull, bittra icke allenast i den
bemärkelse ordet vanligen tages utan kanske
även materiellt, ty kunskapens träd på
gott och ont var möjligen en av dessa
suraplar med frukter, granna till att se
uppå men bittra till att äta och kanske
just därför människan undanhållna.
Liksom annorstädes i legenden och
judafolkets gamla bok har denna
instinktiva avhållsamhet från något dåligt
övergått till ett förbud, och då måste
det naturligtvis heta, att det första paret
var förbjudet att smaka på
äppleträdets frukt. I överensstämmelse
härmed skulle man därför vara benägen
antaga, att äppleträdet börjat odlas för
sin skönhets skull och användes såsom
prydnadsväxt. För att medföra synliga
minnen från de nejder, människan läm-
nade, och för att städse äga en erinran
om "paradiset", skulle hon då
medtagit kärnor av fruktträden, sått och
vårdat dem och under sina händers
hägn sett nya telningar spira fram.
Emellertid är det Paradisäpplet,
även kallat Adamsäpplet, som enligt
legenden skall vara den frukt, av
vilken Adam mot Guds bud åt utav. Det
användes än i dag tillsammans med
palm-, pil- och myrtenkvistar till den
festbukett, judarna bruka medföra vid
firandet av lövhyddohögtiden.
Om äpplet har den nordiska
mytologien som bekant mycket att förtälja.
Det var sönerna till Mimer,
underjordens härskare, världsträdets bevarare
och visdomsbrunnens väktare, som åt
gudarna i Asgård smidde alla de
härliga klenoderna. Tor fick av dem sin
vagn och sitt starkhetsbälte, Balder
fick skeppet Ringhorne, Fröja fick
bröstsmycket Brisingamen, men
viktigast av alla klenoderna var dock den
skänk, som förärades åt I dun, föryng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
