Bonniers Månadshäften / 1913 / 496 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifligt för en dylik förbindelse mellan
Stockholm och Kristiania och äfvenledes
planerades en linje mellan Stockholm och
Göteborg. De stannade emellertid vid
utprickningen på kartan, enär den
elektromagnetiska telegrafen just vid denna tid började
ingifva förhoppningar om ett signalmedel,
som i helt annan grad än de optiska
anläggningarna skulle fylla behofvet af
pålitlighet och snabbhet. Ett stort antal
optiska stationer blefvo dock anlagda inom
Stockholms, Göteborgs och Karlskronas
skärgårdar.

Chappe-telegraf upprättad i ett kyrktorn.

Svensk optisk station.

Den svenska optiska signalapparaten
utgjordes af tre fasta armar, uppsatta å
en hög stång eller mast samt försedda med
hvardera tre luckor, hvilka nedfällda i
vertikalt läge blefvo synliga till nästa
optiska station, men ställda horisontalt icke
kunde iakttagas därifrån. Den öfversta
horisontala raden af luckor betydde
enheter, den andra tiotal och den tredje
hundratal. I den vertikala raden
betecknade öfversta luckan 1, mellersta 2 och
nedersta 4. Genom nedfällning af en eller
flera luckor kunde man således få alla
talförbindelser från 1 till 777, däruti ingen
högre siffra än 7 ingick, och hade sålunda
ett rikt material för en signalbok.
Afståndet mellan grannstationer växlade
mellan 1 à 1/2 mil. Å hvar och en
tjänstgjorde två telegrafister samtidigt. Den
ena iakttog i kikare tecknet från närmaste
station och upprepade det högt för den
vid signalapparaten tjänstgörande, som
hade att sätta upp det å apparaten.

Af de gamla optiska stationerna
indrogos de sista år 1881. De voro
förlagda å Nya Varfvet, Brännö och Vinga
i Göteborgs skärgård.

Äfven om dessa jämförelsevis enkla
och af väderleksförhållandena mycket
beroende signalinrättningar från den nutida
telegrafiens ståndpunkt förefalla alltför
ofullkomliga och tungskötta, så må man
dock komma ihåg, att de för dåtida
förhållanden betecknade ett högst betydligt
framsteg samt alltid äro af betydelse
såsom ett af de egentliga uppslagen till
våra dagars telegrafväsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>