Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sedeln. Av Arthur Nordén. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp boken och synade omsorgsfullt ett
blad. Sedan gick hon raskt till gubben
och frågade efter priset. Gubben hade
samma frånvarande och ointresserade
uppsyn som vanligt. Under tiden hann
jag göra tre reflexioner: boken innehöll
tydligen någonting värdefullt; gubben
varierade i pris mellan 10 francs och 375
francs — det sista priset ju omöjligt på
kajerna —; kvinnan hade varit sysselsatt
med mig när gubben nämnde det, hvarför
det tydligen undgått henne.
Hon fick till svar på sin fråga: tre
francs och femtio.
Jag såg ett par ängsliga ögon som
riktades på den i dag obeveklige gubben
med de två strecken kring munnen, det
djupa pannvecket och de plirande ögonen.
Omöjligt, han kunde ej gå lägre. Boken
var i själfva verket värd åtskilligt mer.
Och han granskade ryggen och började
bläddra i den. Kvinnan ryckte hastigt
till sig boken igen, bad att få den
undanlagd någonstädes, hon skulle strax komma
igen med de erforderliga pengarna och
hämta den. Gubben nickade förstående
och ville stoppa boken i sin ficka, men
då tycktes kvinnan bli betänksam,
föreslog att stoppa den i en liten och stängd
låda bredvid de andra, något som gubben
motvilligt gick in på. Kvinnan tackade och
gick, blåsten och snöflingorna tilltogo,
jag gjorde upp mitt köp, tog mina böcker
under armen och gick hem. När jag vek
om närmsta hörn såg jag hur gubben tog
fram det lilla gula pergamentbandet och
ställde det på sin förra plats i lådan. På
kajen såg jag en svartmuskig, långhårig
poetyngling närma sig. Om några
minuter skulle han ha stannat, bläddrat genom
den mystiska boken, gjort samma
hemlighetsfulla rörelse som de andra, frågat
efter priset och fått till svar: femton
francs eller något sådant.
Jag bar upp mitt förvärf på mitt lilla
studentrum i ett trångt och mörkt hotell
i rue des Carmes, gick ned på 1’Étoile
bleue, en studentrestaurang vid S: t
Ger-main-boulevarden, åt frukost och läste
min tidning. Episoden med den gula
pergamentboken sysselsatte mig ej längre,
och jag arbetade ostörd till middagen, kl.
6. Sedan jag ätit den gick jag upp i
studentkvarteren och satte mig på ett kafé
för att drifva bort några timmar. Jag tände
en pipa, köpte en kvällstidning, bekom
min consommation och ställde in mig på
ett stillsamt och fridfullt vegeterande.
När klockan led mot 8 hade det
samlats ett helt lag studenter i den gamla
lokalen och bullersamma konversationer
voro i gång. Man gjorde ingen
hemlighet af hvad man sade, och jag hade strax
urskilt ett antal olika samtalskärnor. Det
var tydligen en del nykomlingar till
universitetet, som välvilliga äldre kamrater
hjälpte till rätta med förhållandena.
Kärnorna hade emellertid snart smält samman
i en: frågan om anskaffande af penningar
till en större gask, som de yngre
nödvändigtvis borde bestå de äldre på. Ingen af de
yngre var vid kassa/ och det var ej utan
att deras figurer buro syn för sägen. Men
de äldre släppte ej taget och det beslöts
att påfinna nya myntkällor. Man kunde
samla hop de yngres böcker och sälja
dem till någon bokinist. Hur många
böcker skulle det göra allt som allt? En tio
stycken. Till hvilken skulle man gå? En
stunds paus.
I samma ögonblick öppnades dörren
och — den aftärda kvinnogestalten från i
förmiddags trädde tvekande och rädd in!
En ungdomlig röst vågade i
detsamma följande förslag:
"Jag tycker vi gå till monsieur Bac.
Han betalar bra. Jag sålde en historia
till honom för en half francs och någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
