Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Klädsnobberi. Spridda drag ur den manliga elegansens historia. Av Karl Benzon. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gori av manliga och kvinnliga
klädsnobbar dök upp ungefär 1795, då
dräktens lyx åter tolererades och den efter
nionde Thermidor — Robespierres fall
— inträdda reaktionen gjorde sig
starkare gällande.
En merveilleux var iförd en skrud
som med överdrift och på ett groteskt
sätt efterhärmade moderna under
»Tanden régime».
Vi få ej glömma les muscadins,
isynnerhet som de uppträdde redan det
förskräckliga året 1793. De voro
ro-jalister, som lade an på ett särdeles
vårdat yttre i motsats mot
sansculot-ternas utmanande sluskighet. Muscadins
kallades de, emedan mysk {le mus c) var
en bland deras älsklingsparfymer.
*
Efter någon tid beskärdes åt
England, varifrån man redan lånat
cylinderhattarna, att stifta herrmodets lagar för
hela den civiliserade världen. Närmare
bestämt övertogs denna roll av två
individer, märkvärdiga vardera på sitt vis.
Den ene av dessa var prinsen-regenten,
sedermera kung George IV", han som
med oupphunnen fräckhet kallade sig
De höga hattarnas metamorfoser.
»Europas främste gentleman». Vid hans
sida stod värdigt hans namne och
gunstling George Brummell, gemenligen — i
sin välmakts dagar — Beau (Sprätten)
Brummell benämnd.
Hans namn är olösligt knutet till den
så kallade dandyismens historia. Några
biografiska data kunna följaktligen äga
sitt intresse.
Det har felaktigt uppgivits att hans
fader var kryddkrämare. Detta gäller
om farfadern. Brummell senior hade
under en följd av år befattning som
privatsekreterare hos ministern lord North.
Alltnog, unge George idkade sina
studier vid det exklusiva, egentligen blott
för »välboret» folk avsedda Eton College,
och eftersom han snart visade sig vara
utan medtävlare i konsten att frisera
sig, att på regnvädersdagar kunna
promenera utan att smutsa skodonen, etc,
dröjde det icke länge innan han nådde
höga utmärkelser.
Prinsen-regenten, som då styrde det
Förenade konungariket, hade till sin
förnämsta ärelystnad den att gälla såsom
mönstret för »club-men». Också
kostade han på sig tiotusen pund årligen
för sin garderob.
(Sedermera kyrkoherden L. P.
Wåh-lin, som länge var legationspredikant i
London, yttrar i sin »Dagsländor»: I sin
klädsel var han — George IV — mer
fåfäng än en kvinna, och hans skräddare
hade oupphörligt att göra för att
adoni-sera honom.)
Då Brummell presenterades för honom
fann han honom så beundransvärt klädd
att han gjorde honom till sin vän.
»I England leder toaletten till allt.
Härliga land!» utbrister en fransk
författare.
Brummell var synnerligen spirituell;
dock kan man ej drömma sig något
mera osminkat engelskt än hans
kvickhet. Hans repliker äro utan munterhet,
utan uppsluppenhet. De sticka ej — de
söndertrasa. Det är en iskall ironi, ehuru
samtidigt av mustigaste slag.
Ett enda exempel torde vara
tillräckligt för att bevisa sanningen i detta
omdöme.
Då man i en klubb vid ett tillfälle
frågade honom var han ätit middag
föregående dag svarade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0530.html
