Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter kunde man också få se
honom diskret konvojera en herre av
främmande utseende nedför dess
ingångstrappa och med denne försvinna
på Café de Paris eller på Quinto’s lilla
grillrum på Boulevard du Nord.
Efter en stund försvann M. Baury
ensam i riktning mot sin villa, medan
hans sällskap för dagen antingen med
klarnad panna drog tillbaka ned till
kasinot eller också samma afton sågs
vid Monte Carlos station.
De tidningar, på vilka M. Baury
prenumererade, voro polistidningar
från England, Holland, Tyskland och
Skandinavien.
Häri låg M. Baurys lilla plan.
*
Direktör Adamsson anlände efter
ett och ett halvt dygns resa till Gare du
Nord i Paris med öronen ringande av
järnvägshjuls timslånga dån, samt med
halsen full av sot och av den feta,
varma lukten från lokomotiven.
Hans resa genom Nordtyskland,
Belgien och Frankrike hade förgått
under djupa funderingar över
groggglaset i restaurationsvagnen — tänk,
för resten, att man fick sprit utan
vidare! Hans framtidsdrömmar hade
fastnat vid Paris. Paris, det lär ju vara
en satans stad; det är synd med
språket. Där skall man stanna en liten tid
och leva svearna. Sedan får man börja
med börsspekulationer. Tacka fan för
att det är skillnad på att spela i utlandet
mot hemma, där man ligger i händerna
på danska skojarfirmor. Det skall gå
fint. —
Efter sex veckors vistelse i Paris,
varunder han bott på Hôtel du Louvre
under namn av greve Stål — han såg
trygghet i detta namn — vaknade
direktör Adamsson en morgon till
medvetande om att hans kassa smält undan
som snö för solen. Damerna från Bal
Tabarin och Folies Bergères — det är
ställen det! — hade tagit sin grundliga
tribut av hans reskassa. Direktörens
svenska begrepp om kärlekens avlöning
hade krossats i spillror, och med
nationell instinkt hade han blivit
franskare än de franske. Smycken hade
regnat ur hans hand, som tallkottarna
regna om hösten i Dackemåla skogar.
Supéer med underliga rätter, och med
dryga diskonton av drickspengar, hade
förtärts på Café Anglais och
Montmartres nattställen. En förut
ouppskattad liten dam från Normandiet,
som talade långsamt, hade på grund
härav funnit en trofast beundrare i
direktören.
Då började försynens åskor
plötsligt att mullra över hans huvud. Han
gick just förbi en tidningskiosk på
boulevarderna, då han tvärstannade vid
att se sitt egenhändiga porträtt på
utsidan av ett nummer av Dagens
Nyheter. Darrande av fruktan att
igenkännas av tidningsgumman, köpte han
det och drog sig tillbaka till ett litet
kafé i en bakgata. Det befanns, att
han spårats till Hamburg, att hans
signalement utsänts till alla länders
polis, och att en belöning på 30,000
kronor utfästs för hans gripande.
Försynen hade sakta fattat om
direktör Adamssons hår för att börja
lugga honom.
Han svettades kallt. Fyfan, det
här. Och i Paris, där bylingarna lär
vara så djäkligt slängda. Brottets
skuggsidor började framträda för hans
själ. Och kassan, hur var det med
den? 10,000, 50,000, ja 105 eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0546.html
