Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade amerikanen, sedan de pratat en
stund.
"Nej," sade Adamsson något
förlägen, "jag vet inte riktigt, hur det
går till..."
De drucko ut; amerikanen
betalade, och de styrde kosan in i
trente-et-quarante-rummen i salens bakgrund.
Amerikanen började förklara och
Adamsson förstod så småningom, att
korten läggas upp i två rader; att den
första raden gäller svart, den andra
rött, och den som är närmast 31 i
poäng vinner. Dessutom hörde han
förvirrat tal om couleur, inverse och
försäkra sig mot lika.
"Skall jag sätta för er?" sade
amerikanen. "Jag har ett så gott som
ofelbart system i trente-et-quarante.
Trente-et-quarante är ett vetenskapligt
spel, you know. Jag har tyvärr glömt
min plånbok hemma."
Adamsson hade läst nog och
övernog om bedragare och uslingar i
utlandet; men herre Gud, karlen bjöd
ju på whisky; och jag står ju här. Han
kan väl inte springa med pengarna.
"Varsågod," sade han och räckte fram
en tusenlapp.
De spelade under två timmar, och
under Adamssons skarpa kontroll
vunno de 20,000 francs, av vilka
amerikanen behöll de tio som avgift för sitt
system. Därefter sade han farväl och
försvann.
Adamsson åt middag på hotellet,
gud så många rätter, och drack
champagne. Därpå gick han över till kasinot
och spelade. Något oredig av vinet och
sakernas nyhet, satte han på en slump ;
styrkte sig med kaffe och mycket likör,
samt tyckte sig vid tolvtiden, då han
gick hem, ha vunnit bastant.
Nästa middag vaknade han, tung i
huvudet, men belåten vid tanken på
att han a) var i Monte Carlo och b)
skött sig bra. Han klädde sig; började
räkna kassan, och tvärstannade
plötsligt i mitten av en svordom.
Kassan befanns vara jämnt
sextiotusen francs. Hur, hur i himlens
namn? Amerikanen? Nej, det måste
varit på kvällen. Trefalt förbannelse.
Sextiotusen. Här får man vara
försiktig; men med litet tur går det bra.
Ytterligare en erfarenhet av
bittraste slag väntade greve Stålfelt, då
han vid ettiden infann sig i kasinot.
Han gick fram till bordet vid ingången,
framtog en tusensedel och bad att få
växla. "Voulez-vous me changer ce
billet, s’il vous plaît?" sade han
höviskt. Det dröjde, och plötsligt kom
en artig herre fram och bad honom
följa med in på kontoret.
Denne herre var Försynens andra
ombud i och för Adamssons
bestraffning.
"Monsieur, ni vill växla denna
sedel. Har ni flera?"
Femtionio andra sedlar framtogos,
lades på bordet, granskades och
sovrades.
"Monsieur, var har ni fått dessa
tio tusensedlar? De äro alla falska. Ert
kort, om jag får be!"
Adamsson visade kortet, förklarade
på bruten franska, att hans namn var
greve Stålfelt, att han anlänt dagen
förut, spelat och vunnit i sällskap med
en amerikan, som talade tyska ...
"Liten, slätrakad, svart skäggstubb,
fullmåne, monsieur le Comte?"
"Alldeles riktigt," stammade
Adamsson.
"Hudson!" svarade tjänstemannen.
"Tja," man beklagade greven för hans
otur, men lyckönskade honom till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
