Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Söndagsutflykten. Av Erik Juel. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fast lön; men att de voro "själsfränder"
hade fru Holmström upptäckt under
sammankomsterna i
begrafningsför-eningen "Lyckan", där Holmström
var skattmästare.
Det var nämligen så att Lyckan
höll på att urarta till en klubb för
dans och nöjen, som kunde leda till
både det ena och det andra, och
meningen med Lyckan var ju — ett
högre ändamål. Detta hade fru
Holmström, som var äldre, mager och
asketisk, en kväll utvecklat för fru
Andersson, som för tillfället inte
ägnade sig för dans eftersom hon
just gick med lilla Evaldina, och så
hade hon gifvit fru Holmström rätt i
alltsammans, fast hon eljes var en glad
själ, som tyckte om en sväng och
litet muntration i olika riktningar.
Alltså voro Holmströms och
Anderssons själsfränder och
Anderssons liksom stego i sin egen aktning
genom denna nya egenskap. Det låg
en mystisk högre betydelse i detta
ord som de dunkelt anade men knappt
förstodo. Men ljudet hade en
egendomlig klang som frambragte en
vibrerande rörelse i herr och fru
Anderssons inre.
Det hade länge plågat Anderssons
att de inte betalt igen. De hade
ofta varit gäster hos Holmströms
under vinterns lopp, suttit på de röda
plyschmöblerna, sett i familjealbumet
och ätit och druckit, medan Primus,
Petter och Kornelius tillbragte nästan
hela tiden i det elektriskt upplysta
lilla rummet. Officiellt hette det
att fru Holmströms kaffe var starkare
än det som barnen voro vana vid,
men alla visste att det var
mekanismen därute som lockade barnen —
men belysning och sådant hade
Holmströms gratis, det kom på bankaktie-
bolagets räkning — så det var ju ett
oskyldigt nöje för de små.
Men lilla Evaldina hade också fått
kaffe och hon var för liten att följa
med syskonen — och så stannade
hon därinne och satt midt i den röda
plyschsoffan och "glömde sig" kallade
barnets moder det ursäktande. —
Men det tyckte fru Holmström inte
om. — "Man skall aldrig glömma
sig" — sade hon och såg
undersökande på fru Anderssons för femte
gången småningom svällande figur.
Fru Andersson rodnade och så talades
det inte mera om den saken.
Det var till den söndagen i augusti
då Anderssons kunde fira sin
fyraåriga bröllopsdag som utflykten blef
bestämd. Ett par dagar efteråt var
det Primus’ födelsedag och de två
festerna blefvo därför sammanslagna
till en stor. Och Holmströms hade
tackat — och barnen gladde sig och
dagarna innan ville aldrig ta slut —
och Andersson köpte upp både mat
och brännvin, punsch och tobak —
och fru Andersson kokade och stekte,
ty man skulle ta mat med och äta i
det gröna och Andersson och fru
Andersson rådgjorde om serveringen
— och fru Andersson svettades af
ängslan för fru Holmströms kritik —
och Andersson smakade på alla
anrättningarna och var nöjd med dem,
och till slut inföll, en
söndagsmorgon i augusti, deras fyraåriga
bröllopsdag.
Fru Andersson hade inte fått
mycket sömn i ögonen den natten.
Hon hade tvättat, stärkt och strukit —
och lilla Evaldinas hår låg hårdt och
fast flätadt för att falla krusigt nästa
dag, så att hon sof dåligt och höll sin
mor vaken resten af natten, och
därför var fru Andersson trött och
utmattad redan i början af utflykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
