Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från den svenska idrottens barndom. Av Erik Bergvall. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande misslyckades. Ett stycke nedom
startplatsen korsades banan av en körväg,
varpå åskådare skockat sig i två stora
klungor tätt inpå. I den smala och ojämna
passagen mellan dessa stupade varenda
en utom n: o 1.
P. Hj. Söderbaum berättar:
Sista backtävlingen på skidor med stav 1894 l Sundsvall.
Efter tävlingen framställde
prisdomarna som ett önskemål, att stav ej skulle
användas vid backtävlingar. Den höll sig
dock kvar i 15 år.
Vårterminen 1881 hölls den andra
backtävlingen vid Sundsvalls läroverk i
lika former som förut, men med bättre
resultat. Omedelbart efter densamma
anställdes också en improviserad
längdtävling. Pojkarna fingo ställa sig i en
rad längs en sida av en vret, som var
inemot 40 m. bred, och tävlingen gällde
att först hinna över till den motsatta
sidan. På givet tecken störtade alla
framåt, icke glidande, utan springande, så
att de korta och breda skidorna fläktade
som vingar i luften och hela skaran
erinrade om en flock uppskrämda gråsparvar.
I Uppsala på
1860-talet — det var
under min
studenttid — stod
skridskoidrotten främst, ja,
var nära nog den
enda av någon
betydenhet.
Att kunna åka "de
Näsmanska
slängarna", det var att gälla
såsom skicklig. De
Näsmanska slängarna hade sitt namn av
en äldre student, som då ännu fanns kvar
i Uppsala såsom telegrafkommissarie. De
bestodo av ytterskär rätt fram och
baklänges, öglan och klöverbladet. Således
de figurer, som nu gått in i det
internationella programmet. Sedan lärde vi oss den
Jackson Hayneska kedjan och jag erinrar
mig ännu livligt norrlänningen Edström,
med vilken schwung han åkte den.
Några tävlingar förekommo icke, man
nöjde sig med att bliva uppmärksammad
på skridskobanan och beskådad av
åskådare på strand.
Skridskobanorna — de voro två, en
ovanför järnbron och en nedanför
ångbåtskajen — voro flitigt besökta av studenter
och unga damer, av vilka några åkte
skären med behag och elegans.
Långfärder företogos även. Mälaren
isbelades vanligen i januari och hade stark
is till slutet av mars. I stora sällskap åkte
vi Fyrisån utför ut på Ekoln och sträckte
våra färder till Krusenberg och Skokloster.
Det var på en sådan färd tvenne av våra
styvaste distansåkare, Virgin och
Gott-man, åkte ner sig och drunknade.
1864 den 14 mars gjorde jag med
ovannämnda Virgin, Josef Henschen och
Benny Tersmeden en skridskotur till
Stockholm. Kl. 1j2 7 satte vi på oss
skridskorna nedanför Flustret och kl. 12
voro vi vid Nockeby bro, således nära
Stockholm. Där behövde jag vila — vi
hade under sista milen haft hård motvind
— men som Virgin ville vara i
Stockholm kl. 1, bad jag honom och Henschen
ej för min skull förhala tiden, och de
fortsatte. Tersmeden hade redan i Sigtuna
tagit land; han var ej lika mycket tränad,
P. Hj. Söderbaum 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
